Pärlan är uppe i Sälen på semester.
Maru har åkt tåg i 3 timmar och hälsar på i husses föräldrahem. Där gillade han Viktors mamma – sicken tur… – plus hittade familjekatten att intressera sig för.
Härligt att vissa av Sutamuroku-hundarna får vara ute och resa och ha kul!
Vi andra stannar hemma och jobbar vidare…
Pärlan är hemma hos Katashi och gör livet glatt för DEN familjen genom att – som hon brukar – engagera sig och lägga näsan i blöt i det mesta och snacka och meddela sig.
När Katashi – möjligen? – ville ta hennes ben en kväll blev det blodvite och gråt och tandagnisslan. Sånt som händer ibland. Speciellt när man lär känna varandra. Det går över.
…är hemma igen efter några dagar hos brorsan Katashi med familj.
Boy blev så glad att han exploderade – flög bara rakt upp i luften och hoppade upp och ner på stället. Ni som känner Boy förstår hur ovanlig en sådan reaktion är.
Övriga har hon fått träffa lite på avstånd. Att gå in och ur en shibaflock görs inte helt enkelt och utan markeringar om var rangordningen ligger.
Självklart med sällskap av Pärlan! Lisa har hjälpt till genom att tugga sönder lite papper.
Altandörren står öppen för de som vill ligga ute. Det är alldeles för tyst och jag undrar om Lisa är på rymmen….
Sen är det någon som tjuter vid dörren på framsidan. Lisa har hoppat över mellangrinden igen och tröttnat på att vara ensam på framsidan. Matte öppnar dörren och Lisa svansar in med en leksak i munnen.
Dags för matte att packa ihop för dagen.
Lotta Driscoll på Revatorpet har hjälpt oss med spår idag.
Pärlan fick ett långt men inte överdrivet svårt spår för att få tillbaka spårlusten efter sista tävlingsspåret. Hon tyckte att det var roligt och vi gick stärkta därifrån.
Sen fick Lisa 3 spår. Sammanlagt 100 m och både med vinkel och att spårläggaren gick lite kringelikrokar. Jag var tårögd! Vilken fröjd att se den lilla jobba som om hon aldrig hade gjort annat. Blåbärsris stod henne ända upp i hakan men hon traskade på, envist och utan att tveka. Vilken fantastisk liten hund hon är!
Att gå ett 17 timmar gammalt spår i risig snustorr och nerhuggen skog i värmen gick inte. Pärlan klarade hela spåret och alla svårigheter utom de sista 2 sträckorna. Då orkade hon inte mer. Hon gjorde sitt bästa och mer kan man inte begära.
Här sitter vi på väg hem och firar med kall korv och macka till Pärlan och kaffe till matte.
Nu får vi åka hem och anmäla oss till fler prov.
Sitter och 
…dricker en kopp kaffe. Har varit ut med Rumi och Lisa och strax är det de övrigas tur.
Varmt och skönt ute. Pärlan och jag ska åka och spåra. Det kommer inte att gå bra. Spåret lades i värsta värmen i går. Det finns väl inte mycket doft kvar. Blir svårt för Pärlan.
Första spåret avklarat! Först började hon med att försöka slicka i sig blodet på marken. Sen tog hon sig ivrigt an spåret. Så förvånad hon blev när hon hittade en klöv i slutet! Inget tvivel om att hon tyckte att det var världens grej! 💗💗💗
Pärlan fick också ett spår. Innan hon hittade början på spåret hittade hon något annat – en huggorm. När hon var färdig med den låg det småslamsor kvar. En hel del har hon svalt. Men jag tror inte hon blev biten.
Pärlan. Fantastisk valp.