Etikettarkiv: Pärlan

Halt Pärla

Pärlan började halta i går kväll. Trodde det var på ett bakben men idag såg det ut som ett framben. Hon går bättre efter en stund så det kan ju vara muskulärt. Suck. Blir vila för henne under resten av veckan. Syns ingenting på någon tass. Hon kommer inte att gilla att vila men hon får väl aktiveras inomhus på andra sätt. Plus att hon måste följa med på prommisar men t ex inte ut och jogga milen i kväll. Hon kommer inte att gilla att vila. Eller bli lämnad ensam hemma. Kanske Darina kan hålla henne sällskap.

Zinan

Vi hälsade på hos Zinan igår. Jag blev lite full i skratt när jag fick höra att han galopperar omkring i möblerna likt halvsyster Lisa…och hoppar högt som hon… Det får bli agility för honom!

Pärlan blev arg när hon såg honom hon tyckte han var oförskämd. Och det var han också… Behöver lära sig uppföra sig som det anstår en shiba!

Gullig pojke som gillar att ligga nära och gosa. Troligen lite stressad över att vara på nytt ställe. Väldigt välhanterad. Men han lugnar sig ju över tid. Fick pussa på honom och det var roligt! Jag tror Lisa gärna skulle vilja ha en playdate med honom.

Pärlan följde med och fick pussas med extramatte och extrahusse och lillhusse och hälsa på Katashi. Och ligga i sin speciella soffhörna. Det gladde henne!

Pärlan

Vissa hundar är mer speciella än andra. Dit hör Pärlan.

Inte alltid så lätt att ha att göra med under sitt allra första levnadsår eftersom hon hade en obändig energi.

Vi gick många olika kurser och använde oss av energin och hade roligt tillsammans. Hennes barn har haft energi också men inte alls i samma omfattning. Det har varit stor skillnad.

De flesta som har köpt shiba de sista 10 åren har inte haft så många ambitioner med sin hund. På sin höjd gått en valpkurs.

Just nu tycker jag att det har vänt lite granna. Titta på Akimo - som Pärlans helbror Katashi är pappa till - som matte gör precis allt med. Det är bra reklam.

Dagens träningsmetoder och roliga aktiviteter - som rally och nosework - passar shibor. Idag belönar man i stället för bestraffar i träningen. Det har aldrig fungerat att bestraffa shibor till inlärning. Då har dom vägrat.

Shiban är renlig och behändig i storleken. Den är sund, frisk och krävande bara när det kommer till att den behöver mycket motion för att trivas.

Jag fick min första shiba under början av 70-talet. Sedan har den stannat hos mig.

I huset bor just nu Pärlan med sin dotter Mimi och barnbarnet Lisa.

Vissa hundar är alldeles särskilt speciella. Jag svär att Pärlan kan allt. Hon kan titta genomträngande in i mina ögon och då vet jag att hon scannar av hur jag mår. Ibland vill hon förmedla sig när hon gör så - i helgen som var stirrade hon in i mina ögon och en bild av brorsan Katashi fladdrade förbi mina ögon. "Tänker du på Katashi?" frågade jag. Pärlan suckade och lade sig ner.

Vi måste åka och hälsa på Katashi. Jag lovar att ordna det, Pärlan.

Ute och reser

Pärlan är uppe i Sälen på semester.

Maru har åkt tåg i 3 timmar och hälsar på i husses föräldrahem. Där gillade han Viktors mamma – sicken tur… – plus hittade familjekatten att intressera sig för.

Härligt att vissa av Sutamuroku-hundarna får vara ute och resa och ha kul!

Vi andra stannar hemma och jobbar vidare…

Pärlan

Pärlan är hemma hos Katashi och gör livet glatt för DEN familjen genom att – som hon brukar – engagera sig och lägga näsan i blöt i det mesta och snacka och meddela sig.

När Katashi – möjligen? – ville ta hennes ben en kväll blev det blodvite och gråt och tandagnisslan. Sånt som händer ibland. Speciellt när man lär känna varandra. Det går över.

Pärlan

…är hemma igen efter några dagar hos brorsan Katashi med familj.

Boy blev så glad att han exploderade – flög bara rakt upp i luften och hoppade upp och ner på stället. Ni som känner Boy förstår hur ovanlig en sådan reaktion är.

Övriga har hon fått träffa lite på avstånd. Att gå in och ur en shibaflock görs inte helt enkelt och utan markeringar om var rangordningen ligger.

Matte jobbar

Självklart med sällskap av Pärlan! Lisa har hjälpt till genom att tugga sönder lite papper.

Altandörren står öppen för de som vill ligga ute. Det är alldeles för tyst och jag undrar om Lisa är på rymmen….

Sen är det någon som tjuter vid dörren på framsidan. Lisa har hoppat över mellangrinden igen och tröttnat på att vara ensam på framsidan. Matte öppnar dörren och Lisa svansar in med en leksak i munnen.

Dags för matte att packa ihop för dagen.

Spårat

Lotta Driscoll på Revatorpet har hjälpt oss med spår idag.

Pärlan fick ett långt men inte överdrivet svårt spår för att få tillbaka spårlusten efter sista tävlingsspåret. Hon tyckte att det var roligt och vi gick stärkta därifrån.

Sen fick Lisa 3 spår. Sammanlagt 100 m och både med vinkel och att spårläggaren gick lite kringelikrokar. Jag var tårögd! Vilken fröjd att se den lilla jobba som om hon aldrig hade gjort annat. Blåbärsris stod henne ända upp i hakan men hon traskade på, envist och utan att tveka. Vilken fantastisk liten hund hon är!

Nä…

Att gå ett 17 timmar gammalt spår i risig snustorr och nerhuggen skog i värmen gick inte. Pärlan klarade hela spåret och alla svårigheter utom de sista 2 sträckorna. Då orkade hon inte mer. Hon gjorde sitt bästa och mer kan man inte begära.

Här sitter vi på väg hem och firar med kall korv och macka till Pärlan och kaffe till matte.

Nu får vi åka hem och anmäla oss till fler prov.