Söndag idag.

Söndagar är lite tråkiga. Det är människor överallt, både i samhället och i skogen.

Vi tar det lite lugnt idag. Tikarna är lite trötta efter löpet. Boy är lite seg också. Dai är pigg förstås. Olle också.

Fortfarande håller jag Mimi och Lisa ifrån hanarna. Pärlan visade hela tandraden mot Dai i morse. Han var oförskämd och ville rida på henne. Han är ju tonåring och har inte mycket vett. Konstigt nog bet hon honom inte, men 12 år gammal så börjar väl hon bli lite gammal och mesig. Alltid snäll mot människor men vid behov bitsk mot oförskämda hundar har hon varit som ung.

Jag lyssnar på ljudbok, tittar på min favoritserie Dr Pol på TV och funderar på vart middagspromenaden ska gå. I skogen har vi jägarna. Efter gångvägar hordvis med promenerare som vägrar flytta sig ert enda steg. Och på alla grusvägar har vi hundägare och cyklister.

Vi tar det nog lite lungt idag och inväntar lugnare tider.

Läser att det fötts vargvalpar i Östergötland – SÅ glädjande!! Trots att man sköt tiken förra året och lämnade en hanvarg ensam att föda upp de dåvarande valparna. Så fruktansvärt att jag inte ens kan tänka på det.

Diskussionerna runt vargars vara och inte vara är för mig helt chockartad. Att vargar ska skjutas och försvinna för att jägare ska kunna jaga med drivande hund alternativt ha jaktprov för drivande hund är för mig helt vansinnigt. Trots att jag är uppväxt i Hälsinglands skogar med en intensivt jagande pappa och trots att min allra första egna hund var en beagel av jaktstam.

Jakthundar skadas och dödas oftare av bil och tåg än av varg. Där jag bor släpper jag inte lös några hundar i skogen som lämnar mina fötter – d v s verkligen inga shibor – av rädsla för att hundarna ska hinna ikapp vildsvin och bli skadade eller dödade av dessa. Jag skulle mycket hellre möta en varg än ett vildsvin i skogen.

Så – håll era hundar i koppel och sluta jaga med drivande hund i vargrevir. Vargar finns ju liksom inte överallt… Anpassning, tack!

Och om ni vill ha en bra bok att läsa/lyssna på, rekommenderar jag “Löpa varg” av Kerstin Ekman.

Ja hur är det? Jag gick egentligen i pension i november förra året. Arbetsgivaren började tjata efter ett par veckor att jag skulle komma tillbaka vilket jag gjorde. Började i mindre skala men var uppe i minst heltid innan jag slutade i juni. Nu är det tänkt att jag inte ska jobba alls.

Det är en konstig känsla att pengarna ramlar in på kontot utan att man behöver göra någonting. Man kan sitta och äta frukost i lugn och ro. Varenda dag. Jag försöker lägga tid på att baka, laga ordentlig mat, och förstås rasta och sysselsätta hundar. Träffa kompisar i den mån det fungerar.

Jag är just nu allergisk mot tider att passa, såtillvida det inte handlar om att åka och rida. Inga måsten fungerar.

I hela mitt liv har jag slitit som en hund. Verkligen slitit. Alltid haft för mycket. Det går inte längre. Kropp och själ går i baklås.

Det tar tid att ställa om sig. Men jag försöker säga till mig själv att om man faktiskt närmar sig de 70 har man rätt att ta det lite lugnare.