Alla inlägg av Lena Sonefors

Dag 23

Det spöregnade på morgonen och jag blev sen igång. Satt och åt frukost på en bar och tittade på folk som gick förbi. Det kommer jag att sakna!

Började gå ut från Sarria med riktning mot Fromista. Horder av pilgrimer gick runt mig – just det ja… Man kan gå från Sarria – Santiago och ändå få ut sin Compostela. Därför startar mängder av folk här.

Det märks så väl vilka som är nya. Dom skuttar omkring och är glada, alla pratar med varandra och orden är; Where’ya’from?
Just ja. Det var ju så det var första veckan.

Vi gamla pilgrimer har slutat med sånt. Säger vi alls något till varandra då är det; Where’ya’started? Saint Jean? Ah! When? How long you walking today?

Helt annat! Vi utbyter kort info så länge den andra håller samma hastighet, sen går vi vidare. To walk is the main reason.

Den här nybörjargruppen härjade på i 5 km. Sen var dom helt slut efter en uppförsbacke och klängde in på ett café. Där satt dom och flåsade.

Just det mina vänner – ingen uppförsbacke i Sarria kan mäta sig med backarna i Saint Jean! Tänk på det du när du tänker skaffa ett Compostela så lättvindigt!

Allt gick ändå rätt bra fram till efter Portomarin. Sen kom regnet. Och jag menar ösregn och kastvindar. Vatten i skorna inuti. Vatten på kroppen inifrån och ut.

Nu sitter jag på en liten pension på landet in the middle of no-where. Ägaren pratar enbart spanska. Det finns nåt ställe i närheten där man kan få mat om man förbeställer, så mycket förstår jag. Men mina skor har en sjö inuti och jag fryser så jag skakar. Jag kan inte gå nånstans… Suck! Ingen mat idag igen. Men mina fötter är glada att det bara blev 32 km idag. Alldeles för kort. Bara 2 gång-dagar kvar.

Sista natten har jag bokat i en pension 2 km utanför flygplatsen. Perfekt. Då kan jag gå in på morgonen i stället för att bråka med taxi.

🙏 Buen Camino!

Dag 22

Nu har jag sovit min sista natt på albergue, det säger jag bara!

Fullsmockat med folk och blöta prylar. Det var så fuktigt i rummet att det dröp på väggarna. Min extremt snabbtorkande lilla handduk torkade ingenting. Inget annat heller. Hade blöta kläder på mig och satte på mig ytterligare blöta kläder i sängen för att dom skulle bli lite torrare till morgonen. Det hjälpte inte mycket.

Gick ut och tog en pilgrimsmeny – den består alltid av 3 rätter men kvaliteten är verkligen blandad. På denna sida av Spanien har man upptäckt att det finns vegetarianer. Vet ni vad en vegetarisk rätt på restaurang-menyn som faktiskt tillhör dom bättre är? Pommes med 2 stekta ägg!

I går gick inte ens det att äta. Smakade förjävligt.

Halva natten sprang folk in och ut och min säng stod precis vid dörren. Sisådär vid 06 fick jag ren panik, slängde på mig blöta skor och blöt jacka över blöta byxor m m – drog igen ryggan och gick ut i kolmörkret i det isande strilande regnet. 6 plusgrader. I Sturefors var det 8 läste jag.

Vandrade ut på den stora bilvägen och började gå. Nu har jag börjat bli misstänksam mot Caminon som har legat på urjävliga leder ett tag när det enklaste hade varit att följa stora vägen. Så följde stora vägen gjorde jag. Förutom ett inpass i en by så jag och några till kunde få frukost. Trevlig tjej som jobbade där! Lät mig t o m ladda mobilen.

Alla var sura idag. All jag har pratat med har klagat.

Vägen har varit jobbig också. Mycket upp. Och ännu mer brant ner. Leden har gått genom bondgård på bondgård på landet där man har haft kor. En oherrans massa gårdshundar av blandrastyp – och faktiskt schäfer! Har nog sett 10 schäfrar idag varav 2 vallade kor. Intressant!

Den här koflocken gick jag bakom i flera km när den skulle ut till hagen.

Gårdshundarna var stora och kaxiga, reagerade snabbt på minsta lilla. En stor hane fick syn på mig och att jag tittade på honom när han morgonkissade. Det hade han inte tänkt! Med huvudet högt och svansen över ryggen kom han farande – jag stod ju mitt på hans gård! Jag höjde lite på nacken för att visa att jag var en stolt människa och såg åt sidan för att visa att jag inte ville bråka. Det tog han för ett ok beteende och nöjde sig med att nosa på mina byxor.

Ni ser, det är en frodig grönska.

Nu är jag i Sarria inför de sista 10 milen av Caminon. Det har varit uppehåll under större delen av dagen, men på eftermiddagen satte regnet igång igen.

Det ska regna resten av veckan.

Men i natt bor jag i ett torrt rum med ett element som man kan sätta på och där hänger mina kläder på tork. Vilken lyx! Orkar inte ens tänka på hur det ska bli i morgon. Och övermorgon.

🙏 Buen Camino!

Dag 21

Det spöregnade redan i morse…. Det tog ett tag innan jag lyckades lista ut hur man tog sig ut från det Hostal jag bodde på. Somnade redan vid 16 i går och sov till 06. Gud så skönt med rena lakan och eget rum…

Mycket av dagens vandring har gått efter asfaltvägar typ denna. Här kan i vilket fall inte bilisterna köra ihjäl en vilket dom försöker annars. Sakta ner? Väja? Näääää… Men vad gör man som pelegrino när Caminon går efter vägar….?

Sen slutade Caminon gå efter vägar och tog ett skutt ut i naturen samtidigt som det verkligen började ösa ner… Och denna bit var bland de värsta på hela Caminon. Rakt uppåt och det tog aldrig slut. Samtidigt som allt vatten gick neråt så att jag gick i en bäck med rullande stenar och lös lera under fötterna. Svor vartenda steg ska jag tala om.

Hade ett pojkgäng före mig och ett efter. När vi kom denna sten som visar att Galicien börjar frågade en av dem helt plötsligt om han skulle fota mig. Visst var det gulligt??? Känns ju lite kusligt annars när man går i ödemarken helt ensam, ifall dom skulle vilja göra en tant illa på nåt sätt.

Visst ser det vackert ut? Känns inte ett dugg vackert när man är genomsur, alla ens saker är blöta och det blåser isvindar.

Nu är jag på ett albergue i Cebrero som är sprängfyllt med blöta människor. Träffade på Lea – min amerikanska kompis – helt apropå vilket var väldigt kul. Undrar hur det ska gå i morgon att gå i genomsura kläder och skor. Ingenting kommer att torka över natten. Fönstren är helt igenimmade. Blir jag inte sjuk i morgon blir jag det aldrig.

🙏 Buen Camino!

Dag 20

Gick själv i morse och var högt upp i bergen. Man känner sig ganska liten och ensam… Svårt att gå var det också, och brant… Tänk om något skulle hända en däruppe i bergen…

Första byn jag passerade hade ett torg och när jag tassade fram i mörkret och tittade åt sidan sätt där en stor hund. Ansiktsuttrycket var helt obetalbart…lika överraskad som jag, och angelägen om att jag inte skulle bli rädd. När jag började prata vänligt blev han glad och reste sig, viftade på svansen och gick runt. Inte en enda hund i Spanien går fram till människor den inte känner. Då kan den få en sten kastad på sig.

Efter de första hårda timmarnas vandring kom regnet. I gengäld har jag sedan gått mest på asfalt, även om det varit mycket upp och ner.

Har passerat jag vet inte hur många städer idag, vilket är tråkigt och tar mycket tid, med långa på och av-sträckor.

Idag stannade jag i Casabelos och valde ett Hostal i stället för albergue. Lite dyrare men eget rum och service och möjlighet torka blöta kläder och skor.

Söndagar i Spanien är utrista. Verkligen ingenting är öppet utom en eller annan bar. Det finns sällan mycket folk utomhus någonsin förutom i rena storstäder – ja utom bilarna förstås… – och affärer finns det inte många heller utanför större städer.

En del byar har levt upp och restaurerats i o m det stora intresset för pilgrimsvandringar, vilket förstås är himla kul. I en del av Spanien som jag gått igenom finns det i stort sett inga människor, och dom som finns ser man inte. Dom är inte uppe tidigt och man ser ingen på hela förmiddagen. En eller annan bil eller kanske nån är ute i trädgården ibland…

En del av det stora med att göra en sådan här vandring är faktiskt att få se och uppleva så mycket olika natur och förutsättningar för hur människor lever.

Men nu ska jag ligga kvar under täcket och njuta. Kanske går jag inte ens upp och äter idag. Tänk att få ligga i en skön säng ända till i morgon! Ingen annan som rör sig i rummet! Fast jo – lite saknar jag någon som andas…och någon att äta med!

Och ja – kan ni skicka ett par nya fötter tack…? Dom som finns är slitna!

🙏 Buen Camino!

Dag 19

Försov mig i morse eftersom jag inte kunde sova p gr a värk i fot och ben och skavsår. Måste ha slumrat till ordentligt på småtimmarna för jag hörde inte när andra steg upp och vaknade själv vid 08. Herreminje! Så länge kan man inte ligga när man ska gå 35 km under dagen!

Började dagen med denna! Det minskar!

Förmiddagen var långdragen. Ont i foten och kände mig trött i kroppen. Ville sluta gå redan efter 6-10 km…. Men då vet jag att sträckorna bara är kvar dagen efter och att hemresan bara ligger ännu längre bort….

Mycket uppåt idag och otroliga vyer. Kände mig ett tag som om jag deltog i Sound of Music….

Träffade på den tyska dam dom jag träffade för ganska länge sedan men som tyckte jag gick för sakta och lämnade mig efter. Nu var jag ändå före henne – så kan det gå…

Har gått förbi järnkorset vid Cruz de Ferro där man ska lägga en sten hemifrån och fundera över sin resa… Jag hade ingen sten. Ville inte lämna en sten i Spanien hemifrån…

Sen var det 2-3 timmars promme kvar innan El Acebo där jag just hittat säng för natten. Här hittar jag också tyska damen, amerikanska väninnan och sover i ett rum med bara kvinnor – för en gångs skull…så är det skönt att bara vara kvinnor… Vi hade en trevlig kvällsmåltid tillsammans.

I morgon är en annan dag.

🙏 Buen Camino!

Dag 18 del 2

Hade så ont i foten i morse att jag haltade helt fruktansvärt – och fick gratis morgonkaffe av en dam som tyckte synd om mig…. Tyckte synd om mig själv också och tänkte att det här går aldrig vägen…Jag får avbryta och åka hem helt enkelt…Men hur åker man hem….???? Mitt ute i the middle of no-where…? Så jag traskade på.

Tidig morgon, gående efter vältrafikerad asfaltväg.

Det här är en av de längsta medeltida broarna i Spanien, 200 m och med 12 valvbågar.

Man går in och ut ur många byar på vägen. Jag mitt nöt trodde att jag skulle gå bara 21 km idag, men det var 31 km till Astorga.

På vägen passerade vi genom en hel del natur – gräset var konstigt nog blått?

Mitt på berget hade några killar ordnat ett härligt retreat med frukt och vilplatser…

– tyvärr var mitt batteri på väg att ta slut så jag kunde inte fota ordentligt… Det var uppskattat och gav lite extra energi till den otroligt jobbiga och heta ingången till Astorga. Jag såg en kvinna som höll på att tuppa av.

I Astorga hittade jag 1 albergue men kvällen innan sades det – inte det första, dom har bed-bugs….

Så jag sökte vidare…Men hittade inga fler trots att det skulle finnas 3.

Ute på den stekheta landsvägen igen. Hux flux utsnför staden. Utan vatten. Törstig. Benen och fötterna stumma av trötthet. Orkade inte gå tillbaka. Lite panik. Men sa till mig själv – Lena, kom ihåg…Caminon ger dej det du behöver…

1.5 timme senare – ett stilla, lungt albergue…får ett glas vatten…blir hälsad av en underbar schäfer med camino-snäcka runt halsen… hittar min väninna från USA där…vegetarisk kvällsmat… YES!

Du får det du behöver. När du behöver det.

Men jag kommer att ha flashbacks av när jag haltar fram – timme efter timme – i 30-gradig värme, och undrar hur och om jag ska överleva…ett enda förbannat steg till..idag igen…

🙏 Buen Camino!

Dag 18 del 1

Det var ett väldigt trevligt albergue jag hamnade på denna gång. Luftig sovsal med lite rymd mellan sängarna och inte fullbokad så bara folk som sover i underslafarna. Tyst. Knappt någon som snarkar och svalt i rummet.

GOD pilgrimsmeny – vegetarisk paella, vad ger ni mig för det sammanträffandet…? 💖

I går gick jag slutdelen av vandringen med en tysk kvinna som börjat sin vandring i Leon. Man får ju inte mat på alla albergue ens om man vill, och man vet ju inte heller om det finns någon annan stans att äta i mindre byar. “Vad ska jag göra då???” sa hon förskräckt. Jag insåg då att Caminon faktiskt lärt mig något och svarade förvånad “låta bli att äta och äta en annan gång “.

Nu slapp jag det. Mat fick jag och proppade för en gångs skull magen full.

I dag ska det vara 6 plus på morgonen och bli över 25 på eftermiddagen. Det tar 6-7 timmar att gå till Astorga. Bäst sätta igång.

Dag 17 del 2

Så var äntligen även denna dag över!

Började i Mul-staden och gick dryga 20 km till Leon.

Leon var trevligt! Fin gammal stadsdel och gav inget snobbigt intryck.

Föredömligt märkt med gula pilar!

Det gick bra att hitta in men att ta sig ut tog eviga tider. Först förorter och sedan industriområden.

Mycket av dagens 41 km har gått efter asfaltvägar. Efter en kylig morgon blev det – som vanligt – en stekhet eftermiddag. Absolut stekhet.

Sista milen gick i alla fall delvis genom natur.

Till sista landade jag i Villar de Mazarife och har beställt pilgrimsmiddag bara för att jag inte orkar gå nån annan stans.

Är så svullen i min vänstra fot och har så ont. Blåsan på hälen var infekterad i morse men jag hällde lite silvervatten över och satte bandage på så nu ser det bättre ut. Var in på en Pharmacia och fick nya smärtstillande som hjälper bättre. Men total vila skulle förstås vara det bästa. För foten.

I morgon ska jag hinna till Astorga och sen börjar tydligen eländet med både regn, höga berg att kliva över och en fasansfull lång och brant utförslöpa. Efter det vet jag på ett ungefär hur resten kommer att se ut och kan börja titta på biljett hem.

Längtar efter lotion, balsam och annan lyx! Byta kläder. Vara ren. Trippa runt med hundarna – men kanske tar jag ryggan och lastar i mat och stannar ute hela dan…

Min rygga börjar bli skitig. Den är gudomlig. Osprey 36 – älskar den!

Nu är maten strax färdig.

🙏 Buen Camino!

Dag 17 del 1

Idag är det kallt ute. Inte så kallt i mina ögon, 11 grader, men det ser inte ut som om det ska bli mer än runt 20 i eftermiddag heller. Så skönt!

Batterierna i pannlampan har helt tagit slut så jag kan inte starta för tidigt. Dessutom vet jag inte riktigt var leden går för den är inte så väl markerad. Skulle behöva att fler startar innan jag börjar gå så jag kan följa efter. Klockan är 06 och folk börjar röra på sig. Makalöst att det har varit så tyst i natt med så mycket folk. I går kväll höll några på och spelade gitarr och sjöng länge. Annars är pellegrinos trötta på kvällarna. Någon gång mellan 20-22 vill folk sova. Märker inga som dricker eller är påverkade. Det tar på krafterna att cykla eller gå långt varje dag.

Det finns 2 saker som jag har lärt mig på Caminon –

Du behöver inte så mycket
Du får det du behöver

Dag 16 del 2

Ser ni raden av små träd? Mer än 2 mil av promenad på en typ grus-stig vid sidan av asfaltvägen. Mesetan. Till det positiva är att det fanns bänkar med jämna mellanrum. Det har det inte funnits på Caminon förut.

Jag sitter på en bänk och äter resten av frukostmackan, dricker vatten och tittar bortåt Caminon. Ser ni? Berg! Leon ligger ca 25 km bort och sen är denna tråkiga, ensidiga, depressionsframkallande mesetan över!

Känns som att bron över motorvägen var en vattendelare. På andra sidan mer träd, grönska och en flock kor! Och 1 hund. Har inte sett några djur alls under mesetan.

Det blev en kort promenaddag idag på ca 27-28 km. Jag stannade i Mansilla de la Mulas och tog in på ett skabbigt albergue. Helt otroligt hur dom har packat in sängar och typ 2 toaletter och 2 duschar ska räcka till alla.

Jag har i alla fall fått min standard – salade mixta. Dagen är räddad. Och fötterna är i bättre skick än i går. Nu hoppas jag på en bra natt. Och i morgon ska jag passera Leon.

🙏 Buen Camino