Alla inlägg av Lena Sonefors

Vad gör –

– en uppfödare när valparna flyttat?

Först tar hon ut sina hundar på långpromenad.

Sedan är hon vaken sisådär 1 timme längre på kvällen. På morgonen sover hon ända till 6!!! SEX!

Sedan går hon upp, dricker kaffe i lugn och ro.

Går ut på en magisk men hal morgonpromenad med hundarna. Nysnö!

Hem och ge hundarna frukost och äta frukost själv. Njuta av att gå mellan rummen utan att det sitter kompostgaller i vägen. Förbereda sig på att det är dags att städa mer ordentligt. Utan att små huliganer hänger i byxorna, skurtrasan etc. Utan att småbebisar ska in, ut, äta, ha sällskap, tränas etc.

Belle njuter av att vila sig i soffan hemma hos sig.

Vi saknar alla dom små! Men det vanliga livet tar vid och går vidare.

Usch ja

Fler och fler munskydd. Nej, jag menar inte att det är fel att använda munskydd. Jag menar bara att det är förfärligt tråkigt att se det, inga ansikten, bara ögonen på folk. Som en symbol på denna gräsliga pandemi som jag är så innerligt trött på. En – det är väl liten? – del människor dör av det och andra blir knappt förkylda ens. Oavsett det har vi ingen överdödlighet i vårt land – men dödligheten i andra, t ex i trafiken och av andra sjukdomar har minskat. Så vad är vad? Jag vet inte, men börjar bli utless på att umgås utomhus och att inte kunna vara i sociala sammanhang.

Ovanpå det händelserna i USA. Så obehagligt. Diskussioner förs enligt pressen om att avsätta Trump tidigare än 20.1. Vad händer om han avsätts? Vad händer om det inte blir så?

Pandemin och valet i USA har dominerat debatten under sista året och jag är SÅ trött på det.

Vill ni tänka på annat? Titta på dokumentären Catwalk på SVTplay. Så underbar och fin – ett gäng funktionshandikappade ungdomar åker till New York för att gå på catwalken under fashion week. Inte ett öga torrt, jag lovar!

Bläh….

Vid 3.30 vaknade Dai och ville ut. Det var så mycket smällare och raketer i går kväll i Sturefors att vi bara kunde gå på ett begränsat område och han bajsade inte.

Småvalparna hängde på. Och på morgonen är det så full fart att det är svårt att beskriva. Som levande flismaskiner far dom omkring. Det är ett liv utan dess like. Och av och till vill någon ut igen.

Till min glädje är dom hungriga och äter faktiskt mat också. De sista dagarna har dom inte ätit mycket, utan föredragit att dia.

Men ååååå… den som finge sova längre än kl 03….