Ut från Tardajos i gryningen. Dagen började molnigt och molnen hängde lågt.

Det är en märklig tanke att pilgrimer vandrat en del av dessa vägar i 1000 år för att ära aposteln Jakob och hans kvarlevor som fraktades dessa vägar och nu ligger i Santiago.

Mesetan var till en början inte så platt som det sades att den skulle vara, men definitivt träd och skugg och vattenfri. Timme ut och timme in på rak grusväg.

Vägen går genom flera byar.

Vägen går även igenom Monasteria San Anton.

Här satt ett helt sällskap och tjattrade. Sen reste dom sig upp och gick FÖRBI undertecknad som utmattad knatade på – km efter km på stekhet asfalt. Varmt varmt och inget vatten.

Därframme syntes Castrojeriz borgruin.

Väl i den lilla staden Castrojeriz höll jag på att svimma. Blev upplockad av en engelsk tjej som visade mig på ett litet albergue. Efter sedvanlig dusch och tvätta kläder lade jag mig ner i sängen och bara skakade i ett par timmar.

Av något skäl missade jag rundvandringen i huset som alla utom jag tvingades med på. I källaren finns tydligen ett obehagligt och märkligt skräck-kabinett som har skrämt alla som var med… Innehavaren av alberguet har visat ett märkligt och påträngande intresse för min rumskamrat – nyss körde jag ut honom från sovrummet och stängde dörren! Ibland får man ha lite kul…

Jag har också – med trevlig hjälp av rumskamrater – hittat ett större supermercado där dom hade mer än läsk, öl och godis. Faktiskt även morötter och hummus! Lycklig har jag ätit 1 morot och hummus till kvällsmat…

Så i natt har jag lovat att vakta min rumskamrat och försvara henne med mitt liv! I gengäld får jag ha fönstret öppet hela natten…