Det spöregnade även i morse. Somnade om efter att ha legat sömnlös och vaknade igen runt 08. Det är väldigt sent.

Caminon efter Sarria har varit väldigt välordnad. Bra underlag att gå på, många barer och caféer efter vägen. En sak är säker, det är inte bara hur fort man går som spelar roll utan även hur många och hur långa pauser man gör och hur många timmar sammanlagt man går.

Både i går och idag har det varit många bondgårdar och kor. Många schäfrar på gårdarna – trevliga och ganska små, inte stressade. Såg em magnifik schäfer och labbe ge sig iväg efter en vältrafikerad väg i värsta rusningstid. Så ropade matte långt borta – och hundarna vände. Jag vågade inte titta. Men dom kom målmedvetet springande förbi mig åt andra hållet och blev inte överkörda. Dom höll egentligen på och matade kor på ett fält med matte.

Dagen har varit nästan utan regn – men det är nog bara för att jag köpte regnbyxor…

Stannade i Melide som var det sista stället på ett par timmars vandring ytterligare innan ett ställe att bo på.

Hittade ett urgulligt rum på en pension. Gick och handlade på en supermercado i närheten och äter onyttig kvällsmat på rummet.

I morgon är min sista vandringsdag. Det ska bli så himla skönt samtidigt som jag redan gråter för att det redan är slut. Det är verkligen med blandade känslor som det är dags att gå tillbaka till vardagen.

Trodde min lilltå var på döende men det ser inte ut så. Den lever. Foten lever också, men är svullen och ser hemsk ut. Ska bli skönt för fötterna att få vila.

Det går inte att tvätta för inget torkar innan man måste iväg igen. Alla kläder är skitiga och stinker. Det blir inte trevligt för de som måste sina bredvid undertecknad på vägen hem.

🙏 Buen Camino!