Det lilla albergue vi hittade i går är rent och sovsalarna visserligen större men det blir ändå luftigare. Fönstren får aldrig stå öppna tydligen. Jag som sover för öppet fönster nästan året om.

Ingen har snarkat i natt. I med öronproppar och kudden ovanför huvudet. Ändå svårt somna.

Har nog slumrat till en stund frampå morgonen. Klockan är 06. Här får man inte gå ut genom dörren förrän 08. Olika regler på olika ställen.

I dag har jag äntligen inte ont i kroppen. Däremot svårt att andas och hosta. Mår illa och känner mig spak. Munsår på gång. Sur i magen.

Idag ska bli ännu varmare än i går. Och de närmaste dagarna ännu varmare till det vänder och blir svalare. Hatar verkligen värmen. Hemma hade jag inte gått ut alls. Här finns det ingenstans att gömma sig för oss pilgrimer. Alberguen är stängda på dagen. Vi måste vara ute.

I går när jag satt och led i skuggan vid en kyrka kom en asiatisk kvinna och gav mig ett par hårda karameller. Så vänligt!

Vi är i Navarra nu, vindistriktet. Har ännu inte sett några vinstockar men däremot mandelträd

– och vilda fikonträd, tyvärr var inte fikonen mogna ännu.

I gryningen gick jag ut från Pamplona. Med en hel del hjälp från ortsbefolkningen. Det var inte helt enkelt att hitta vägen ut.

Gick igenom förorterna och ut på landet. Det var dimmigt och klart man blev glad när man såg en sån här vy framför sig.

Jag träffade många ”gamla” vänner idag. Alla rejält slitna.

Tuff uppförsbacke på 4-500 meter – då blir man överlycklig över att hitta ett café på toppen!

Ser ni den lilla krokiga vägen? Den skulle vi gå uppför.

På toppen fanns dom här figurerna – som jag alltid velat se!

Sen gick vägen brant nerför. Med sånt här underlag. Dessutom var det mitt på dagen och över 30 grader varmt.

Stannade inte i Puente la Reinta utan gick vidare till en liten by, Manor, 5 km bort.

Om du har gått 2.5 mil redan, gå INTE 5 km till med en sista backe på nästan 500 höjdmeter! Min astma blommade ut och jag hade nog dött där på vägen om inte en vänlig dansk hade tagit min rygga och en tyska gått mig i hasorna och pratat med mig. Visserligen tyska, men vänligt tilltal känns alltid igen!

I dag blev det 30 km.

Idag var det inte möjligt att gå fort. Jag som hatar att bli om-gådd fick hålla mitt eget tempo idag. Stanna och vila ofta.

Fick den goda idén att hänga blöta strumpor frampå magen. Svalde skönt också.

Leden har gått in och ut ur små byar. Underlaget har varit ok.

Och titta här – frukt! 6 km innan Pamplona står en man och säljer FRUKT.

Vandrade igenom Pamplona och funderade på om jag skulle gå vidare. 5 km till nästa ställe. Och allt mer brant stigning om jag förstått saken rätt.

På andra sidan Pamplona hittade jag ett litet albuerge och bestämde mig för att stanna.

15 km blev det bara idag men mer hade jag ju inte tänkt gå heller. Hittade chips och har fått i mig salt. Har frukt kvar och får se om jag orkar gå och äta ikväll. Blir dyrt om jag ändå inte orkar maten. Liksom.

Rummet har 4 bäddar och här blandar dom kvinnor och män. Alla pratar tyska. Och inte engelska. Vet inte vart alla min kamrater tog vägen idag. Bara försvann.

Annars har dagen varit en hundarnas dag. Några lösa stora blandrashundar i en mindre by. En ledsen schäfer i en lina. 2 hundar det var verkligt synd om, smutsiga och ledsna och instängda på en pytteliten stekhet gård, vadande i sin egen avföring. I övrigt bara fina hundar i koppel. Mötte en fantastisk ung man som gick Caminon med sin hund. Han hade gått hela och nu skulle han hem. Hunden fick varken åka buss eller tåg så nu var han tvungen gå hela vägen tillbaka. Han hade tält som han och hunden sov i, hundar är ju inte välkomna på boenden. Grabben höll med om att mina 6 hundar hade varit ett problem att få med sig på vandringen. 🙂

– från Spanien.

27 km blev det idag. Ganska nöjd med det. Passerade Zubiri och gick några km till. Leden idag har varit en hel del upp och förstås en hel del ner. Mest i skogsterräng. Lösa stenar som rullar under fötterna och ojämnt så man måste gå sakta.

Ser ni att det står en häst uppe vid huset. Men den var inte riktig tyvärr…

På det här stället dök det upp ett helt gäng katter. Annars har jag faktiskt inte sett till några.

I morgon ska jag gå till Pamplona. Blåsa under tån.

Hur det är att gå Caminon? Tungt för kroppen. Behållningen är alla som går. Man går tillsammans och pratar en stund. Fikar ihop. Går vidare. Stannar och vilar. Passerar varandra igen. Makalöst många nationaliteter. 4 svenskar har jag träffat idag. 2 ungdomar som hade cyklat från Göteborg och skulle till Finisterre. Och 2 äldre gentlemän som vandrade.

Dom säger att dag 3 är den värsta. Sen vänder det. Efter 1 vecka går man hur enkelt som helst. Ska vi tro på det?

Ikväll ska jag få vegetarisk pasta OCH sallad! Annars lyser vettig mat med sin frånvaro. Det är mycket bröd. Vitt bröd. På förmiddagen åt jag tortilla och det var SÅ gott! Orkar egentligen inte äta så mycket. Skulle nog behöva lite tillskott. Man svettas absolut hela tiden… Fötterna är plaskblöta. Kläderna också.

🙏 Buen Camino!

Leden är väl utmärkt.

Tidig morgon och en ko tittar sömnigt.

Vatten för oss vandrare.

Gårdagens tuffa vandring sitter i kroppen liksom 2 vakennätter. Önskar VERKLIGEN att jag kunde sova!

Startade tidigt i mörkret och var glad över min pannlampa. Åt inte frukost på albuerget utan stannade efter några km och köpte. Småkyligt i luften.

Hade funderingar på att gå 28 km idag men vete f-n om jag orkar det…

Behöver en bank och en Pharmacia.

Att se Orrison var ett riktigt hallelujah-moment! 7 km i brant stigning.

På Orrison kunde jag köpa un café au lait et un bocadillo fromage – skolfranskan satt allt där!

Sedan började en riktigt tuff vandring.

Efter sammanlagt 10 km trodde jag det skulle sluta stiga snart, men ack vad jag bedrog mig!
Det tog 6 km ytterligare, de sista 9 i isande motvind, innan vägen planade ut i några km innan nästa stigning. Ca 1390 höjdmeter och 25 km har jag gått idag. Tog 7 timmar. Lunchen bestod av 1 banan och 1 burk cola.

Utsikten över bergen har varit makalös. Hordar med får, en hel del hästar. Och örnar! Fina blommor – vild krokus.

Några km före Roncevalles började en brant stigning neråt. Aj – knäna!

Jag hade tur och fick plats på ett jättestort albergue. Dusch och kl 19 är det pilgrimsmiddag. Innan dess ligger jag på sängen och tänker inte röra mig! Hela kroppen värker och jag fryser. Jag tänker inte gå den vägen en gång till! Tro mej….

Buen Camino! 🙏

Man gör allt med appar nuförtiden. Hämtar ut biljetter. Beställer taxi. Jösses…

Nu har jag lyckats klara mig en bit på väg. Sitter på flygplatsen kl 05 på morgonen. Nu är jag orolig att dom tänker sno min rygga. Dom vill att man checkar in allt handbagage eftersom planet är fullt. Men nej nej nej. Jag är en fattig pilgrim och vill veta att jag har mina saker hos mig!

Ett annat problem var jacka eller inte. Fleece eller inte. Slutade med gammal fleece som jag kan slänga efter vägen om jag vill och ingen jacka.

Mest av allt vill jag ha lite frukost nu! Hade ingen mjölk och och ingen mat hemma så det blev inget där.