Mesetan. Japp.

I morse fick jag först sällskap av 3 små kinesiskor. Gracila små damer som trippar fram. Men fort! Och smart nog utan back-pack, bara 1 liten dag-ryggsäck. På Caminon kan man ju välja att skicka sin ryggsäck i förväg med transport och i stället använda bara en liten dag-ryggsäck.

Första samhället innebar kaffe, macka och denna oundgängliga färskpressade apelsinjuice.

Sedan har jag gått mil efter mil efter först trafikerad asfaltväg och sedan i gassande hett solsken, grusväg – se kort:

Mellan kl 12-16 i värsta hettan är det i stort sett bara jag som går. Varje dag likadant.

Man går och går och går. Ingenting händer. Såg en överkörd orm, men har inte sett någon levande. I morse nästan trampade jag på ett helt gäng med små feta råttor. Skrek till och gjorde ett skutt. Men dom små kineserskorna skrek inte – dom hötte med vandringskäppen och sa ”shus-shus”. Modiga flickor!

Calzadilla de la Cueza – så heter byn jag sitter i. Fullsprängd sovsal och jobbiga typer som skryter om hur mycket dom har vandrat och skrattar som hyenor. Men i natt är bara åter en natt. Jag har tvättat mina kläder och sitter med en kall öl. Det är gott nog. I morgon vandrar jag vidare.

🙏 Buen Camino! Saknar er allihop!