Jag är stolt över mig själv!

Först att jag vaknade i morse. Tog en taxi före 05. Kom i tid till flygplatsen.

Linköping – Amsterdam gick bra. Timmavis av väntan på flygplatsen till nästa flyg.

Sen var flyget från Amsterdam till Paris försenat p gr a att det läckte. Inte hade det catering heller. Under väntan på att cateringen anlände lagade dom tydligen läckan. Samma macka som på morgonen, men den här gången med skinka på. Inget för en vegetarian. Sen körde kaptenen racer bort till Paris, så snabbt att hela planet skakade.

Dör jag så dör jag! Tänkte jag…

Vi kom till Paris. Just det. Sen skulle vi stå i kö för allas pass skulle kollas – även de som skulle ta transfer vidare – que…?

Mitt pass var det tydligen något konstigt med. Trots att det är sista skriket bland pass och svenskt och jag är blond och blåögd tant. Kontrollanten glodde på det i säkert 30 min och skulle ha boarding kort och biljetter dessutom. Till sist släpptes jag igenom.

I Amsterdam fanns – liksom i Sverige – inte en människa att fråga. I Paris fanns som tur är rätt många att fråga. Men fransmän – dom babblar snabb franska och viftar lite med händerna. Sen är dom klara. Liksom.

Jag gick alltså lite planlöst omkring. Vart skulle jag? Nerför en rulltrappa. En dörr direkt ut på plattan. Var det DIT planet skulle komma…? Nejdå! Rätt som det var stod en buss där. Jag hoppade på. Lite undrande.

Och tro det eller ej. Nu sitter jag och väntar på att det ska bli boarding time för resande till Biarritz. Jag har också – med möda… lokaliserat var man går och letar rätt gate. Jag har en tavla framför mig så jag kan se när rätt gate kommer upp.

Sista flyget idag!

Sen är det bara resten kvar!