…..gamla avelstikar!

Pärlan har kommenderat fram valplådan och bestämt sig för att flytta upp en trappa.

Sista dräktighetsveckan bor mina valptikar 1 trappa upp. I mitt sovrum. Med tillgång till valplådan och obegränsat med mat.

Det är dags nu! meddelade Pärlan.

Ok! lyder matte.

Vårt gemensamma språk är mycket tydligt. Vi förstår varandra precis.

När vi skulle gå på promenad visade det sig att värmen hade kommit tillbaka. Pärlan sa att det var tveksamt hur långt hon tänkte gå. Jag frågade om hon ville välja väg. Det ville hon men valet var svårt. Sa hon. Pärlan tänkte en lång stund men kunde inte bestämma sig.

Då går vi den här vägen – sa jag och tog ďen över gärdet med svalt gräs. Pärlan är inte värre trött än att hon fångade en mus. Men släppte den när matte sa till.

Nej inte inbillar jag mig att hon lydde… Det var en skogsmus som ändå inte är så god. Man kan förstås tvinga i sig den. Om man vill. Men nu ville hon inte.