På Sutamuroku firade vi som vanligt nyårsafton i stillhet. Den som har djur att ta hand om kan inte precis åka ifrån och gå på fest.

Vi gick långa promenader under dagen. Inga hundar lösa med risk för att någon blir rädd och sticker. Läser i rädda-hund-grupper på FB att jo – även i vårt län fattar inte folk de mest enkla saker – håll hunden i koppel på nyårsafton! Hundar har blivit rädda för smällare och försvunnit.

Hundarna fick mycket mat på kvällen så att dom skulle bli trötta.

Matte plockade fram ben och godsaker att ha som avledning till 13-slaget.

Matte tittade på Netflix. Ville inte titta på serier som You, 13 reasons why eller Störst av allt. Inget blod, inget otäckt. Så det blev Gilmore girls. Garanterat oblodigt.

Det sköts smällare tidigt på kvällen. Men vad hände kl 24?

Ingenting!

Det var ett riktigt hallelujah-moment. Fattar ni? Inte en enda smällare eller raket? Vissa år har det varit så mycket att fönsterrutorna har skallrat. Och nu – INGENTING.

Vid 01 gick vi ut på rastning. Hundarna fick sina ben och godsaker och Pärlan var så mätt att hon inte orkade allt, vilket aldrig har hänt förut.

Nu är det sen morgon. Jag ska ta en kopp kaffe innan morgonpromenaden. Vi ska nog gå långt tror jag. Sen ska jag ta bort alla adventsstakar. Och jag ska fortsätta klippa ner katten. De sista veckorna har pälsen tovat samman i raketfart. Jag började klippa i går. Han blev så tacksam när den inte gjorde lika ont i skinnet. Det är dock mycket kvar och tar lång tid eftersom det är lätt att klippa i skinnet vilket inte får hända. Katter har väldigt mjuk hud. Så jobbet är ett långsamt pet-jobb.

Gott nytt 2020 på er! Nu blir det ljusare för varje dag!