I går kväll var det ett så fasligt liv på Zum-barnen – speciellt tiken – att jag insåg att det var dags för ännu ett utvecklingssteg. Dom ville inte längre bajsa inne i sin hage!

Dags att göra det ute.

Det var mörkt, hällregnade och blåste småspik. Men det gick ändå bra. Ingen var rädd och 2 av 3 bajsade.

Är inte shibavalpar fantastiska?