Idag tycker jag väldigt illa om katter. I går kväll slängde Panda ner en massa påsar med – dyrt – hundgodis till Pärlan som hann äta en hel del innan min hjärna kopplade dunset från hoppande katt med prassel och Pärlan tyst och inte hos mig. 3 steg som det tar en stund för en trött hjärna att få ihop.
Inatt hade någon katt bajsat i soffan.
”Jag tycker verkligen inte om katter” låter det hemma hos mig sådana dagar. ”Verkligen inte om katter”.
Vill ni ha en katt? Säg bara till! Dom är till garanterad bortskänkning. Båda 2. Lovar och svär. Hör av er!
Fast om en katt bajsar i soffan, så är den ju inte riktigt glad förstås…
Uppriktigt sagt kan jag inte tycka synd om den katten. Livet är som det är. Tror det är Zelma som gör så ibland och hon har varit lite lustig från dag 1.
kanske de små liven skall flytta 🙂