Men det gick inte med 5 hundar i koppel.

På grusvägen i skogen möter vi en råbock. Han kommer nära och är bara 20 meter bort. Han är så upptagen med var han sätter fötterna att han inte märker oss förrän jag pratar med honom. Han är lite halt och ser trött ut. Stenarna på vägen gör ont i fötterna. Tycker så synd om honom när han blir rädd för oss och springer upp i skogen. ❤ Skickar med en ursäkt.

På ett annat ställe går vi förbi ett arabföl med mamma. Fölets ägare kommer just med äpplen till henne och jag passar på att berömma fölet. Matte berättar att hon aldrig haft ett så busigt föl förut – hon är svår att stänga in i hagen. Ger sig ut när hon vill! Det är en riktig bebis. Nästa gång ska jag ta ett kort på henne….

Man riktigt ser på henne hur ögonen gnistrar och ansiktet ler. En sådan fantastiskt underbar varelse! 😍

Med sådana upplevelser i ryggen kommer vi hem för kvällsmat och en lugn kväll! Bara Darina håller igång tills det blir sängdags.