Ja nu börjar Zelda och jag snart vänta på allvar. Magen är stor och stenhård. Det ligger en tydlig valp i ena sidan och en lite längre in på den andra. Så två finns där i alla fall. Om det finns en tredje får jag se.

Zelda äter bra och mår bra. Nu har hon kommit till det stönande stadiet. Hon stönar lite tyst för varje andetag. Zelda är gärna med där jag är. Hon är noga med att följa med upp till sovrummet på kvällen. Hon låter mig känna på magen och så stönar hon lite samtidigt för att tala om hur besvärligt det är.

Mimi är lite uppretad att Zelda också ska ha valpar. Ibland kan hon tänka sig att gå efter Zelda och ge henne onda ögat. Då får jag gå emellan och påpeka för Mimi att det är så här det är just nu. Och att Mimi kan komma till mig och ligga en stund. Zelda är ändå inte så sugen på att ligga fysiskt nära. Då muttrar Mimi tyst för sig själv och ger sig.