Det är väldigt svårt att ta kort på hundar som kommer springande – speciellt när det både är snö och grådaskig morgon….
Pärlan är bra, för henne kan man kommendera att komma på inkallning – men det blir ändå inte riktigt skarpa bilder. Men vi kämpar på! 🙂
Det här är Jiro – Sutamuroku Queequeg Oth
Han är son till Pärlan och har just blivit pappa till sin första kull i Tyskland. Och Pärlan har blivit farmor! 🙂
Jag tror att Pärlan har vaknat till igen. Ända sen ungefär hennes valpar flyttade – och Mimi är snart 8 månader – har hon inte märkts så mycket. Livet har blivit tråkigt för Pärlan med 2 valpar i huset som har tagit mycket tid. Inte ett ont ord har hon sagt till Lara. Inte ett morr ens. Inte till Mimi heller. Pärlan har funnits utan att ta plats eller att lägga sig i. Jättekonstigt.
Pärlan är uppvuxen med sin Tjejliga – Zum, Funny och Prinsessan också – och inga finns liksom hemma längre. Gjorde det henne deppig också? Eller har hon bara inte tyckt det har varit värt att anstränga sig? Eller har hon haft ont någonstans? Inga symptom i alla fall. Men Pärlan har varit tyst. Hon har inte sagt något.
Nu tycker jag att hon börjar vakna till liv. I samband med att Lara börjar bli tonårig och snart 6 månader. Kanske ser hon sin uppgift hon också – att ta tag i situationen. Det behövs lite styrning i gänget, precis som jag konstaterade i går. Kanske är det just det som Pärlan också konstaterat?
Vi får se!
Pärlan fick följa med till affären för att handla. Hon blev så glad att hon Oooooo-ade – se bild. 😄😄
Pärlan fick köpa med sig tuggben och annat hem – det är ju lördag…..
När vi skulle betala pajade kassa-apparaten. Nu får vi komma tillbaka och betala en annan dag. Det är förtroende det! 👍
Det är tungt på morgnarna nu! Mörkt, lerigt, dimmigt.
Här i huset går vi upp tidigt, klockan ringer 4.45. Det första jag gör när jag stigit upp är att sätta mig på golvet och kela med hundarna en stund. Mimi först, hon har alltid något i munnen och hon tjuter, grymtar och halvskriker av lycka över att hennes matte är vaken. Mimi bär alltid på något, precis som Boy gjorde när han var liten.
Taizan kommer ibland, ofta ligger han dock kvar i hundkorgen. Pärlan kommer och lägger sig bredvid mig, Boy står så att han sticker fram huvudet och blir klappad. Lara får ligga i knät en stund efter Mimi, och hon stönar, njuter och blundar samtidigt som hon slickar mig.
Efter kelstund och efter att matte druckit vatten och tagit på sig ytterkläderna går vi ut. Vi är ute 1 timme ca.
Hemma igen. Vid ytterdörren ska alla ha av sig halsband och koppel. Sen springer hundarna in och leker medans jag klär av mig, torkar golvet i hallen och plockar fram dammsugaren. Rensa kattlåda och ge katterna mat står på schemat.
Sen frukost till hundarna. Efter det kan matte börja ta hand om sig själv innan det är dags att fara till jobbet. Mimi och Lara stängs in i köket med något gott att tugga på. Ja, alla får något gott förstås. Sen sover alla en god förmiddagssömn – och matte önskar hon finge stanna hemma och göra samma sak!!
När 2 av 3 tikar löper är det lite stökigt. Lara som kommit längst i löpet och bara har 1 vecka kvar vill rida på Mimi. Hon tjuter och klagar när Mimi inte vill. Det är ganska jobbigt för oss runtomkring.
Boy har konstaterat att båda tjejerna löper och har koll. Ibland får jag tala strängt till honom – småtjejer är inte tillåtna säger matte. Det är dock mest Lara han är intresserad av så här långt. Taizan struntar totalt i alla löp. Tack och lov för han kan fixera sig och vara uppjagad i ett par veckor efteråt. Hoppas han inte fattar vad som har hänt – alls!
Pärlan struntar också i dom små och deras härj. Förutom i morse när hon röt till när dom nästan ramlade över henne. Duktig Pärla sa matte då.
Långa promenader plus en sträng matte som förbjuder ridande och härjande hjälper till. Så vi i alla fall får sova ordentligt på natten….
Idag – precis i dag – blev Lara en surkärring. Hur nu det är möjligt….
Hormoner är ett elände! Lara går inte med på att NÅGON tittar på henne ens, hon morrar och är otrevlig, speciellt mot Mimi.
Kanske får jag sätta ihop en ordentligt hage – givetvis så stor som Jordbruksvereket förordar! – så att hon inte hamnar i bråk med någon. Pärlan ignorerar henne helt och hållet, så det kan inte vara så allvarligt.
Älskar den här bilden av min Pärla.
– och om ni klickar på bilden blir den större! <3
Vi kan ju inte gå riktigt långa promenader varje kväll – än… – Lara måste bli lite äldre först.
De gånger vi går kortare har vi en massage och godisstund när vi kommit hem och efter kvällsmaten. Jag sitter på golvet med hundarna. Jag tänker ut något hundarna ska göra – Lara och Mimi ska kanske sitta ner, Pärlan ligga, Taizan göra en konst, Boy ge sin matte en slick på näsan…. – den som gör som jag tänkt får en godis. Jag säger ingenting. Att alla sitter med ökar stressen – men det tar inte lång stund innan alla grunnat ut vad just den ska göra för att få sin godis.
Massage delas ut till den som vill. Småtjejerna blir lite tvingade – dom behöver bli vana vid att bli tagna i och får sitta i knä samtidigt. Boy tränger sig fram för detta älskar han. Tai också. ♡♡♡♡♡
Här ligger Pärlan Boy och jag i soffan och tittar på Idol.
När man har shiba blir man så stolt när dom vill ligga hos en! Då ligger man liksom bra till….