Här ligger flickorna och vaktar sina ben.
Mot vad?
Vavvan förstås….
Här ligger flickorna och vaktar sina ben.
Mot vad?
Vavvan förstås….
Lyssnar och gråter.
Vi läser i tidningen – nästan varje morgon är någon ny skjuten. Alla i 20-årsåldern. Till sist rycket man på axlarna – jaha…
Men lyssna på denna pod i P3. ”Hur stoppar man en hämd”. Klockan 6 på morgonen går jag och gråter.
Vi behöver vakna. Och hjälpas åt. Det brinner i Sverige.
Igår kväll på långpromenader hörde jag både näktergalen och göken.
Fantastiskt! Värmen har kommit tillbaka. Solen skiner.
Cirkusen har kommit till Sturefors. Cirkusen är ett tecken på att sommarlovet står för dörren. Varje år samma tid är den här. När barnen var små gick alla barn i hela Sturefors på cirkus. Numera vet jag inte. Det har varit en enorm utbyggnad här de sista åren. Alla känner inte alla längre. Och alla barn med föräldrar kan inte få plats i cirkustältet längre. Sturefors-andan med en stark känsla av sammanhållning och där alla såg till allas barn – finns nog inte mer. Inte på samma sätt. Det går inte när hundratals nya människor flyttar in samtidigt.