Mitt pack

Hundflocken är lite i uppror. Ja inte Pärlan. Hon bryr sig inte.

Mimi’s löp närmar sig slutet och hon är parad. Vi får se om det blir något eller om parningen var för tidigt eller för sent. Vem vet.

Boy har slutar äta. Darina och Lara är upprörda upp över öronen. Mimi morrar åt Lara. Darina är alldeles för intresserad av att stoppa in sin lilla näsa i Mimi’s vulva för att jag ska vilja ha dom ihop. Mimi kan ju tappa tålamodet med en sådan fräckhet.

Så nu är Boy och Pärlan tillsammans. Plus Lara och Darina. Lara uppfostrar lillmonstret som skäller i protest och vill in till Mimi i stället. Jag har en liten kattbur (med dörren borttagen) som hon tycker om att krypa in i och bädda i. Både en katt och Darina brukar kunna trycka in sig samtidigt.

Mimi skrider omkring i ensamt majestät och känner sig viktig.

När löpet är över helt och hållet är det dags att sätta ihop henne med Lara och Darina igen. Innan dess riskerar jag ingenting.

Vi andra

20161121_151901

….hade inte lika stor tur. Vi tog en vända över till Danmark på kvällskvisten.

När vi skulle hem vägrade telefonen att ha mottagning. Japp vägrade.

Det betyder att GPSen i telefonen som jag förlitar mig på inte heller fungerade. Vet ni hur det är att köra runt i Danmark i mörkret och inte veta var man är? Eller snarare – inte veta vilken väg som man ska åka för att komma till Helsingör….? Och inte hitta en enda skylt som hjälper en? 👹👹👹👹👹

Jag åkte till Hilleröd och tänkte – att där måste det finnas några skyltar mot Helsingör.

I Danmark är det 40 km/tim som gäller oavbrutet och det är vägbulor precis överallt….Vägbulor! Till sist vill man bara kräkas. Bump! Bump!

Och nej. I Hilleröd finns det inga skyltar mot någonting av vikt. Över huvud taget. Så i den stan blev jag kvar ett tag.

Så småningom kom vi hem i alla fall. Sovit ett par timmar och nu upp.

Denna dagen ett liv. Som han sa. Melker. Månntro kaffe hjälper.