Somnade

….i soffan igår och vaknade klockan 4 av att Fia ville ut. Hon var kissnödig. Inte Lisa inte och då tänkte inte hon kissa. Hon skrek utanför dörren och ville ut först en halvtimme senare

Hemma hos mig är hundarna uppdelade just nu eftersom Lara löper. Boy är grinig på Maru så Boy och Pärlan är tillsammans och Lara för sig själv och Maru får vara med mig eller Mimi och valparna.

Ikväll MÅSTE jag träna lite Nosework med Maru! Och göra något litet med dom små. Bordsträning är bra!

I går

….när dom små var ute på promenad med Maru mötte vi 2 grannhundar. Hundarna är av en ras som skäller mycket. Den ena skäller konstant. Så vi stannade en stund och pratade. Maru fick hälsa för han hade flexi på sig. Dom små fick titta på. Dom var rädda först – hundar som skäller är små shibavalpar varnade för av dom vuxna. Då ska man sticka in i lyan! Men efter en stund lugnade dom ner sig och vi kunde gå vidare.

Bra träning!

Sven-Erik Magnusson

….har gått bort. Sven-Ingvars har liksom följt mig i hela mitt liv med sina trall-vänliga låtar. Mina föräldrar eller väl rättare sagt min mamma tyckte mycket om Sven-Ingvars. Ja då när Beatles räknades som skräniga och ovårdade – kan ni tänka er? Musik som var ”oväsen”. Men Sven-Ingvars var bra!

Nej mina favoriter har dom aldrig varit. Men ändå har barndomens somrar och sol och bad och ledigt kopplats samman med vissa av deras låtar.

Makalösa har dom ändå varit och hållit på länge och framgångsrikt. Men alla resor tar slut. Nån gång.

Våra egna också.

Vissa nätter

….vill man bara glömma.

Först kom vi sent hem efter ringträningen och det ställde tillvaron upp och ner för valparna. Tider och struktur är viktigt när man är baby.

Sen har Mimi varit sjuk inatt. Diarrée. Ut och in hela natten.

Inte en blund. Nu stärker jag mig med kaffe inför dagen.

Ringträning

Nakenfisen Maru var på ringträning igår.

Vi behöver mer träning om vi ska ut på officiella tävlingar den saken är klar! Nu ska jag skamset erkänna att han aldrig hade stått på bord förut – utom hos den förbannade veterinären som ägnade sig åt att plåga honom när han skulle ha sitt friskintyg för Sveland efter ankomsten hit – och aldrig gått i utställningskoppel här i Sverige. Men Maru skötte sig perfekt så gott han kunde.

Jag inser att jag måste ägna mer tid åt att massera honom – för att träna kroppshantering. Det känns i hans kropp hur han vill undvika att man tar på honom även fast han står dropp still och inte sätter ner svansen. Jag måste också träna hantering på så sätt att han ska läras att sitta och stå och gå vid mitt ben. Människor är en mystisk art för Maru som han inte förstår sig på alla gånger.

Dessutom ser han ut som ett spjälstaket efter att ha ägnat vintern åt att växa på höjden.

Har haft valpar här sen han kom så det har inte funnits tid.

MEN – nu är han anmäld till prov i påsk i Nosework – så duktig är han! Lille gubben trodde att alla konerna på ringträningen var Nosework-koner!

Deklarerat?

Har ni deklarerat? Det gjorde jag i morse! Tänk så enkelt det är numera!

Tänk när man satt med papper och miniräknare och lusläste instruktionerna och försökte förstå vad det var man skulle göra och hur…

Det gick verkligen på försynen ibland och det var alltid nervöst om man hade gjort fel…