Stilla förvåning råder…

I Sturefors är det vanligen väldigt lungt.

På somrarna kan det dras hit lite löst folk plus att det har byggts ut ofantligt på senare år.

Jag går på cykelvägen när en stor blandrashund drar från sin ägare 100 meter bort. Han kommer med ett vrålande springandes i 100 knyck. Vilken hund ska han ge sig på?

Jag släpper alla mina koppel och ställer mig framför mina hundar och skriker och viftar med armarna i ett försök att få honom att sakta ner. Icke. Han sprang elegant förbi mig och rakt in i min flock.

Mina hundar omringade honom, ganska taggade. 1 hund på var sida gjorde honom spak. Han försökte mucka mot Boy men Boy struntade i det.

Nu kom en kille springandes och tog hunden och jag fick tag på mina koppel igen.

Men dröm om min förvåning – när 2 flickor i ca 18-årsåldern kom springande efter honom – ölburk i handen förstås – och skrek JÄVLA KÄRRING JÄVLA FITTHUNDAR DU SKA HÅLLA DINA JÄVLA HUNDAR I KOPPEL DOM ÄR INTE KLOKA DOM DÄR JÄVLA HUNDARNA.

Visst blir man förvånad? Det är då man får lust att genast ringa polisen och göra en anmälan.

Det finns så många superaggressiva unga flickor. Var kommer dom ifrån? Ofta har dom hund och konstigt nog är det alltid andras fel. Det som händer.

Hana

Hana importerade jag från Japan. Hon är mormors mor till valparna som just flyttade. Nu lever hon hos Caroline och Jan och Birgitta. Hon trivdes inte i flock.

Hana är en äldre flicka nu. Så vacker och speciell hund.

Åren går. Så fort.

Sorglig

– och ändå glad dag blev det i går.

Valparna flyttade, rapporterna var positiva från nya ägare. Matte grät och Mimi letade. Överallt där valparna brukar vara.

Inatt har hon sovit i min famn.

Nu njuter jag av att få sitta stilla och äta frukost. Titta här:

Hemgjord Kefir, jordgubbar täckta med nyslungad honung. Och kaffe förstås. En frukost för gudarna. Som jag kan äta när jag sitter ner! Det ni!