Värmen

– är tillbaka och här i huset gillar vi inte det…

Ingen cykling. Ingen jogging. Långa men inte tillräckligt långa promenader.

I går kväll var Boy och Mimi till veterinär för ny vaccinering. Boy blev helt förtvivlad och fick ont i hela kroppen. Ja innan sprutan alltså. Bara av att behöva åka till vette.

Sedan var det Mimi och Boys tur med bad. Boy med vanligt schampo men Mimi blev badad med tjärschampo. Tikar som just sinat kan behöva lite extra omsorg. Nu har hon ingen mjölk kvar och kan få mer mat och mer fett i maten. Lite mineraler kanske också? Och vitamin B. Så pälsen hoppar igång. Allt hon haft har hon gett till sina valpar. Det petar lite långa strån runt huvudet. Ser roligt ut. Ändå tycker jag att Sund har hållit henne i väldigt bra form. Inte mager och inte fet. Den päls hon har kvar glänser.

Och äntligen har Lisa slutat skrika uppretat i mina öron när vi klipper klor. Hemligheten? Sunds torkade hjortkött! Svindyrt men SÅ värt det enligt alla mina hundar! En bit på bordet framför näsan och jag klipper 1 tass i taget och sen godis. De hundar som inte bryr sig så mycket om kloklippning får Orijens frystorkade i stället.

Boy

För er som följt bloggen en tid kanske ni har undrat över hur det har gått med Boy och hans öra?

Behandlande veterinär rekommenderade ytterligare en behandling med spolning hos annan veterinär på annan mottagning.

Jag kunde inte förmå mig till det. Boy ville inte mer. Och jag ville inte ha nästa veterinär.

Gick och drog på att ringa och beställa tid. Veckorna ramlade iväg. Örat blev sämre några dagar och det rann ut en massa grofs. Då var jag på väg att ringa men hade så mycket på jobbet just då att jag inte hann. Sedan blev det bättre. Och nu upplever jag det som i dagsläget helt bra.

Jag tror mycket på kroppens egna förmåga att läka. En individ som får bra mat och är i psykisk balans ska kunna läka mycket själv.

Nu håller jag tummarna för att det fortsätter vara bra!

Boy har tappat all päls och ser förskräcklig ut. Vintern med alla mediciner och behandlingar har inte varit bra för honom.

Annars mår han bra, är glad och leker! Synd på pälsen, annars hade han fått ta ett varv i ringarna igen i sommar. Kanske ska titta över de norska utställningarna i vinter? Han behöver ju ta det där sista CACIB:et….

Morgontur

Matte snörde på sig joggingskorna och satte på Sommar i öronen. Joggade när det var musik och gick mellan låtarna. Både matte och hundar är ju otränade! Lisa och Pärlan skendräktiga och överviktiga och Boy i hysteri över ett fästingbett i ljumsken samt Mimi efter-valpar-seg.

När vi passerade häst-stället såg vi att arabstoet fått nytt föl!

En stund senare såg jag en hare framför oss på vägen – och ännu en stund senare dök den upp 1 m framför oss! Jag skrek till för att skrämma den. Mest rädd blev Darina! – den var bara 1 dm framför henne för hon går alltid först. Darina blev livrädd och satte av åt andra hållet! Men stannade direkt när jag ropade.

Innan vi kommer hem fick hundarna bada.

Skönt med en riktig långpromme på morgonen! Då blir det lungt sedan!

NU

– förstår jag! Åkte bakom en pyttebil med världens längsta flaggstång i går på väg hem från stan.

Visst måste det ha varit midsommarstången?

Tänkte inte på det!

GLAD MIDSOMMAR alla!

Ute har sommaren slutat och hösten tagit vid med regn rusk och kyla.

Och i morgon blir det mörkare än idag. Hösten och vintern är på intåg.

Kul att tänka på va?

Stilla förvåning råder…

I Sturefors är det vanligen väldigt lungt.

På somrarna kan det dras hit lite löst folk plus att det har byggts ut ofantligt på senare år.

Jag går på cykelvägen när en stor blandrashund drar från sin ägare 100 meter bort. Han kommer med ett vrålande springandes i 100 knyck. Vilken hund ska han ge sig på?

Jag släpper alla mina koppel och ställer mig framför mina hundar och skriker och viftar med armarna i ett försök att få honom att sakta ner. Icke. Han sprang elegant förbi mig och rakt in i min flock.

Mina hundar omringade honom, ganska taggade. 1 hund på var sida gjorde honom spak. Han försökte mucka mot Boy men Boy struntade i det.

Nu kom en kille springandes och tog hunden och jag fick tag på mina koppel igen.

Men dröm om min förvåning – när 2 flickor i ca 18-årsåldern kom springande efter honom – ölburk i handen förstås – och skrek JÄVLA KÄRRING JÄVLA FITTHUNDAR DU SKA HÅLLA DINA JÄVLA HUNDAR I KOPPEL DOM ÄR INTE KLOKA DOM DÄR JÄVLA HUNDARNA.

Visst blir man förvånad? Det är då man får lust att genast ringa polisen och göra en anmälan.

Det finns så många superaggressiva unga flickor. Var kommer dom ifrån? Ofta har dom hund och konstigt nog är det alltid andras fel. Det som händer.

Hana

Hana importerade jag från Japan. Hon är mormors mor till valparna som just flyttade. Nu lever hon hos Caroline och Jan och Birgitta. Hon trivdes inte i flock.

Hana är en äldre flicka nu. Så vacker och speciell hund.

Åren går. Så fort.

Sorglig

– och ändå glad dag blev det i går.

Valparna flyttade, rapporterna var positiva från nya ägare. Matte grät och Mimi letade. Överallt där valparna brukar vara.

Inatt har hon sovit i min famn.

Nu njuter jag av att få sitta stilla och äta frukost. Titta här:

Hemgjord Kefir, jordgubbar täckta med nyslungad honung. Och kaffe förstås. En frukost för gudarna. Som jag kan äta när jag sitter ner! Det ni!

Flyttdagen!

Här sitter jag vid 3.20 och tittar på dom små som har somnat om igen.

Flyttdag i dag men det vet dom inte om.

Det är en stilla förhoppning att var och en får ett bra liv. Med människor som förstår att behandla dem väl. Som älskar dem hela deras liv. Vågar man hoppas på det…? Nu för tiden vet man faktiskt inte. Allt ska gå fort och ändras hela tiden, ju fortare dess bättre.

Det har varit en både jobbig och fantastisk tid att ha dessa små hos sig. Så duktiga och rara små barn som redan nu kommunicerar med människor och berättar vad dom tycker och hur dom vill ha det. Dom älskar pussar och gos. Samtidigt är dom fulla av pigghet och ”drag”, beredda att kuta, insupa livet och lära sig mer – av allt! – och beredda att älska sina människor.

Tack för att ni kom och besökte mig under 8 veckor!

Lycka till i livet nu så kommer vi säkert att ses igen!