Ja under 30-40 grader i solen alltså.
Vi var tidigt nere vid kanalen och tittade på när båtfolket vaknade.
Och blev slussade upp och nerför kanalen.
Nere vid Berg slussar fanns ett fint bad och ingen var där så tidigt på morgonen.
På väg hem 3 timmar senare stannade vi och köpte bär – som blev en andra frukost till matte.
Nu sover alla hundarna – så där härligt tungt som bara nöjda hundar gör!
– förutom dom som håller koll på matte förstås!
– tills jag får semester.
Grannen sa att det kommer att vara varmt ända till september. Det känns så tråkigt att jag smäller av. Om det blir så. Är det möjligt?
Jag åker inte långt med hundar i bilen när det är 30 grader. Det begränsar en hel del. Vi kan inte gå ut på vandring som jag hade tänkt.
Det går inte att göra något speciellt alls utom att åka ut själv på dagsutflykter när det är 30 grader. Knappt det. Det är för varmt.
Nästa vecka blir det ännu varmare. Ännu varmare. Just saying. Nätterna också.
Jag minns hur jag led när det var kokhett när barnen var små. 1990 eller så? 6 veckor. Griniga barn och fruktansvärt varmt. Precis på slutet av de 6 veckorna kom jag på att MacDonalds var luftkonditionerat och hade ett bollhav! Så underbart! Jag svor på att aldrig mer klaga på och över kylan. Det har jag inte gjort heller. Utom kanske vid ett eller två tillfällen…
Men värmen, den tänker jag fortsätta klaga på. Den är helt fruktansvärd.
Tänker på alla uppe i Hälsingland. Min hembygd brinner ner. Min häst bor i Ljusdal.
Och hoppas att inte motsvarigheten startar härnere. Runt Örebro tänder någon eld. Det finns så mycket galningar. Man fattar inte hur många.
Hoppryttaren ni vet.
Varje dag lyssnar jag på Sommar i P1. I år har det mesta varit så tråkigt att jag inte ens orkat lyssna färdigt. Psykiatrikern Eberhard var intressant. Ljungstedt mot doping också. Annars har det varit lågvattenläge på mycket.
I går var det Peder. Usel kritik från Aftonbladet och Expressen. Samtidigt som nätet exploderade av kärlek och hyllningar.
Jag lyssnade nu på morgonen. Efter 1-2 minuter grät jag – vid historien om den lilla ponnyn blödande och skräckslagen och helt intrasslad i taggtråd och den lille 5-årige pojken sittande vid hennes sida.
Jag grät en gång till. Beskrivningen av mardrömmen om det sedan länge döda stoet – som står ensam och bortglömt i stallet, utan mat och vatten. Vi med djur känner igen oss!
I övrigt tar jag av mig hatten för en begåvad och hårt kämpande idrottsman. Som liksom vi vanliga döda plus andra idrottsmän kämpar med sig själv och sina egna svårigheter. Men – nej, han har inte valt att sparka fotboll fast han var duktig på det en gång. Han hoppar inte höjd eller springer fort. Han har i stället ett STORT flyktdjur med en hjärna stor som ett plommon och som inte ens från början är gjort för att bära en människa på ryggen – att handha i sitt tävlingsutövande. En häst kan gå sönder i hagen eller i boxen och sen är den tävlingssäsongen avslutad.
Respekt!
Älskar hur han beskriver hur man måste anpassa sig till sitt djur och locka fram de sidor man behöver och vill ha. Det gäller oss hundfolk också. Helt och hållet.
Jag faller alltså in i hästfolkets jubel! Tack Peder!
I värmen?
3 av mina har fått problem med analsäckarna. Alla bajsar mer sällan. Ska vi gissa att dom dricker för lite vatten precis som matte?
Jag har börjat hälla extra vatten på deras mat.
Lite lätt förstoppning beror också på att dom inte rör så mycket på sig. Nu går vi en vanlig långpromme tidigt på morgonen. Man får hitta sina egna lösningar och för mig är det svalare på morgonen än på kvällen.
Dagtid är det snabba promenader som gäller. Ut och kissa och helst inte gå på asfalt.
Det märks att det går åt väldigt mycket mindre energi. Alla har gått upp i vikt trots att dom fått lite mindre mängd mat. Nu har jag ökat mängden igen så att dom ska bajsa mer.
Alla mina hundar äter bra.
Dagtid är det inomhus som gäller. ABSOLUT inte bil! Tänk på att när du sitter vid ACn så gör oftast inte hunden det. Längst bak i bilen kan det vara kokhett. Använd kyldynor i bilen.
Värmen blir som ett fängelse för oss hundägare…
Vi går en tidig långpromenad. Så här ser det ut i mitten av juli! Som oktober…
Boy på väg ner för ett morgondopp.
– att folk låter sina hundar dö instängda i bilarna i denna hetta.
Ofattbart. Helt otroligt.
Lika ofattbart att man fortsätter tända sina grillar i naturen. Tänker man att grillförbud är satt bara-så-där och för kul?
I natt har det kommit några välsignade regnstänk. Inte mycket. Men lite. Naturen är helt ihoptorkad. Allt slokar.
Varmvattenberedaren sönder, forsade ut vatten…och så varm att jag inte vågade ha den på.
Åkte till jobbet och skulle testa pojke men datatestet hade expired och gick inte att använda.
Glömde telefonen på jobbet när jag gick och när jag upptäckte det 3 minuter senare hade all personal flugit iväg och tagit min mobil med sig.
På väg hem kom det några regndroppar men här i Sturefors ät det mest stekhett och inget regn.
Nu vill jag bara gå och lägga mig. Men först ska hundarna ut.
– har hässjat precis hela natten. Av och till. Mest till. Fattar inte. Ingen annan gör på det viset.
Hon har inte feber och verkar inte sjuk. Men hässjar.
Chihuahuan hässjar nästan också. På natten. Hon som tål hur mycket värme som helst. Henne brukar jag ta i handfatet och skölja tassarna på med kallvatten plus hälla kallvatten på huvudet. Livrädd att hon ska få värmeslag.
Funderade i natt på att duscha Lisa med kallvatten också men gjorde det inte. Ska göra det idag i stället. Hon har hela tjocka vinterpälsen på.
Nästa vår ska jag investera i en portabel AC. Finns inga att köpa just nu.
Någon som har använt någon som faktiskt fungerat? Som kan ge tips? De flesta som finns får underbetyg om man kikar runt.
Egentligen har det brunnit länge och på många plan.
Men nu brinner det bokstavligen. Jag funderar på att packa några väskor. Som måste med. Ifall branden kommer hit.
Förutom pass och ev foton från före digitalkamerornas tid. Vad tar man med? Jag är fäst vid min kaffeapparat. Mobilen har tagit över datorn i nödvändighet. Hundarnas stamtavlor kanske? Papper på bilen? Lite kläder förstås.
VAR ÄR REGNET?
Så länge isen smälte i Arktis och öknen bredde ut sig och vattnet svämmade över i någon annan del av världen så spelade det ingen roll eller hur?
Men nu…får vi känna i vårt eget skinn hur det känns.
Rätt åt oss. Måste jag säga. Rätt åt oss.
– har varit på återbesök till veterinär och tagit blodprover. Allt var bra.
Mimi var superupprörd hos veterinären. Hon grät och skrek. Det var nog inte så trevligt för henne förra besöket när hon var inlagd. Dom ville inte sätta kateter när jag var kvar och dumt nog gick jag med på det. Jag skulle ha stannat tills det var klart. Känsliga flickor som Mimi vill ha stöd när det ska stickas nålar i dom. På shibor sätter sig allt i själen och går inte bort. Det är bara så det fungerar.