Vi passade på att gå en vända i Vidingsjö. Vädret har varit svalt idag!
På vägen står ett helt gäng med kanadagäss. Både vuxna och unggäss.
Jag var lite orolig! Vad skulle gässen göra när vi kom närmare? Anfalla?
Till sist var vi tvungna gå förbi. Det visade sig att de vuxna kröp ner i vattnet. Några unggäss följde med. Men en stor hop stod kvar på vägen… Hundarna gick snällt förbi. Respekt….
Mimi och jag gör en utflykt till Vadstena. På Rådhuskällaren är hundar välkomna och får en vattenskål. 🧡
Tzay-sallad. Dyr och ganska äcklig.
Mimi och jag blev tvungna att skölja ner smaken med glass.
Morrhåret och nytt halsband till Mimi.
Sen lite stros på stan och vid vattnet innan vi åkte hem! 🙂
Tittar runt på FB. SÅ många försvunna hundar! Några uppenbarligen stulna. Andra – som collien Petronella i Motala – har varit hos hundvakt, slitit sig och försvunnit. Petronella har varit borta i 5 månader.
Sen har vi en stor stor grupp hundar – importerade gatuhundar, livrädda – som folk inte klarar av att hålla reda på. Nova var bara 8 månader när hon rymde för 1.5 månad sen. Nya ägarna hade just fått henne. Hon håller till runt Rydsskogen-Circle K-MacDonalds här i Linköping.
Det är sjukt dåligt av folk att ta hit dessa hundar och skicka iväg dom till folk som inte fattar så mycket. En livrädd gatuhund ska ha både halsband och sele och 2 koppel på sig! Och det ska sitta dubbla zoner vid ytterdörren så att hunden inte smiter ut.
Nova går omkring tidiga morgnar och kvällar i ett område med många vägar och bilar. Det finns ju ingen hon känner och hon är livrädd. Hur ska man kunna få tag på henne???
Tack Norge som satt ner foten och förbjuder import av gatuhundar! Önskar Sverige gjorde detsamma. Stackars stackars hundar. Inte bara dom som rymmer och håller sig undan i månader, utan också de som bor i hem – tror ni verkligen att ni gör dessa hundar en tjänst? Att vara inomhus innebär ofta inledningsvis ännu mer skräck än att springa runt på gatorna.
Jag blir både illa till mods och förbannad över all okunskap. Det finns massor av svenska hundar som behöver ett hem om du nu absolut vill göra en god gärning!
Sutamuroku Rumiko har vandrat vidare till de sälla jaktmarkerna efter en kort tids svår sjukdom.
Våra hjärtan brister när våra shibor lämnar oss. De lämnar stora hål efter sig. Rumi lämnade ett extra stort hål. En fantastisk hundflicka med en stor själ.
Alla mina varmaste beklaganden till husse och matte.
Riktigt jobbig…
Lyckliga alla ni som är lediga!
– från jobbet i går var det tvärtomt. Redan vid 17. Tomt.
På gatorna var det nästan tomt. Inga köer som det brukar vara.
Det var ju fotboll!
Även jag tittade på slutminutrarna och gladdes.
Jag är verkligen ingen fan av fotboll. Springa springa springa omkring på en oändlig plan som aldrig tar slut. Och sällan några mål. Dödens tråkigt.
Men men. Fotboll har tagit över efter hockeyn och alpin åkning som samlande kraft i Sverige och då tittar även jag. Nyfiket.
Sedan tittade jag NÄSTAN på nästa match också. Som England till sist vann. På straff. Bara nästan. Som sagt – dom springer omkring och man lessnar och tittar på något annat i 1 timme. Sen går man tillbaka och ingenting har hänt. Sen händer inte mycket men det blir i alla fall 1-1 och först förlängning och sedan straffar. Då händer det i alla fall något.
Nej fotboll är inte min grej. Men jag ska titta på lördag.
Och jag skrattar lite åt att det är Samir och Viktors helt egna VM-låt som är den som spelas. Inte den andra, officiella. Men det är klart – inget slår egentligen När vi gräver guld i USA. Från 94 ni vet.
….så här ser man ut när man blivit biten av orm.
Mimi är trött och ska hållas i stillhet. Hon blir ledsen när vi går ifrån henne.
Hela vägen hem från Djursjukhuset skrek hon. Veterinären pratade om att hon varit stressad så möjligen skrek hon en hel del där också.
Mimi tycker livet suger just nu.
Men vi andra är glada över att hon är hemma igen.
Så här blir det om man har som hobby att slita tag i och skaka huggormar!
Nu ligger hon inlagd på Jägarvallen.
Trevlig nyhet att det inte bara är Valla som har jouröppet!
Vad slutnotan blir törs jag inte ens tänka på.