Bokkai fick somna in i går efter en stroke. 15 år gammal.
Alla varmaste tankar till matte Lena med familj. Det är så tungt när våra shibor flyger till himlen. Det blir så stora hål.
Bokkai var son till Umai och Lucky. Han har haft ett underbart liv med en familj som älskat honom högt. Vad mer kan en hund begära.
Bokkai
R.I.P Bokkai!
Tusen kramar till husse och matte. Ikväll tänder jag ett ljus. Så att Bokkai och Umai kan titta förbi om dom vill. Kanske tar dom en sväng hit och hälsar på.
Själv satt jag hos veterinären. Umai skulle ögonspeglas. Det var ett krav från Sumos ägare nere i Holland dit jag skulle åka och para.
Veterinären var försenad. När han kom var han blek och jag förstod inte riktigt vad han sa. Något hemskt hade hänt, så mycket förstod jag. Umai hade inga fel på ögonen och jag skyndade hem.
Satte på Tv:n. Om och om igen visades bilder på hur ett flygplan flög in i tvillingtornen.
Jag minns hur orolig jag var. Vad skulle hända nu? Skulle ett världskrig bryta ut? Vad kunde vi vänta oss?
Resten är historia. Umai nedkom så småningom med 4 valpar. 1 var min älskade Akiko. En annan Tenno. Alla valparna är borta nu. Det finns förstås avkommor.
Världen och tiden knallar på. Oförtrutet. Inte mycket att göra åt. Och tur är väl det.
Här på Sutamuroku har vi haft några dagar av riktigt jobbig magsjuka på hundarna. Tack-och-lov klarade sig chihuaorna. Annars hade det nog blivit sjukhuset för Olle. Även Pärlan klarade sig.
Resten har kräkts. Sjöar. Överallt. På allting. Tvättmaskinen har gått varm och det har stått en ånga av klorin och såpa överallt. Hundarna har varit riktigt dåliga och inte orkat någonting. Ungefär som vi när vi får magsjuka.
Boy var fortfarande dålig i går men Mimi och Lisa blev hungriga framåt kvällen.
Nu hoppas jag att det har vänt.
Blogg om det som händer på kennel Sutamuroku. Mycket bilder, många berättelser om stora och små händelser i en shibaflock. Välkommen in!
