När man får valpar

– så dygnar man. Alldeles oavsett när på dygnet valparna föds behöver tiken tillsyn första natten.

I natt har jag, som aldrig kan sova, sovit. I alla fall av och till – Lisa har haft det jobbigt i natt och hässjat av och till. Eklampsi kan uppträda när som helst så det gäller att ha koll, liksom på att tiken inte får feber eller att något annat händer med henne. Eftervärkar och sammandragningar gör tiken orolig. Hur mår valparna? Äter dom och går dom upp eller ner i vikt första dygnen?

Vaknade i morse av att Lisa låg i min säng. Hon ska ju inte lämna valparna så tidigt, samtidigt som att det ofta tar några dagar för förstföderskor att axla modersrollen. Matte blir orolig och upp och kollar att allt verkar ok. Ber Lisa hoppa ner till valparna igen vilket hon gör. Ser att dörren till sovrummet står på glänt – det var den Lisa låg och tittade på. Var hon orolig att någon skulle komma in? Kanske, även om katten är den enda som skulle ha möjlighet till det. Men katter är farliga för nyfödda valpar, det vet varenda tik.

Lisa är trygg i sin flock och visar inga tendenser till att vilja markera mot de andra hundarna. I går kväll fick hon en kort kvällspromenad som Olle krävde att få gå med på, det gjorde henne glad och Olle ville hon leka med.

So far so good men det tar några dagar till innan jag kan andas ut över att allt verkar gå bra, så långt.

Vägar

Tove Jansson – ”Kometen kommer”:
– Hej, sa Sniff. Jag har hittat en alldeles egen väg. Den ser farlig ut.
– Hur farlig? frågade Mumintrollet.
– Jag skulle närmast säga enormt farlig, svarade det lilla djuret Sniff allvarsamt.
– Då måste vi ha smörgåsar med oss, sa Mumintrollet. Och saft.

Från oss på Sutamuroku: Glöm inte mackor och saft, allihopa, när ni går på farliga vägar! Trevlig helg!