Mimi ligger på mina Caminoskor! Jag använder dom ofta. Hyfsat täta mot regn och stora – jag kan ha 2 lager sockar och dom är ändå stora.
Men ikväll blev det ingen riktig långpromme. Vi var bara ute i 1 timme. Det är regnigt och tråkigt väder. I stället får hundarna rejäla lamm-ben att tugga på. Det blir dom glada av!
Kunde inte låta bli att fota den här skylten under dagens långa promenad! Visst är den fin???
Äntligen kan vi börja gå igen!
MSM, Berocca och silvervatten. Det hjälper mot smärtan i foten. Jodå – jag provar att inte ta detta och smärtan ökar igen. Börjar ta det och efter 2-3 dagar gör det mindre ont igen. Berocca i sig hjälper inte. Någonstans mellan MSM och silver ligger sanningen. Jag vet att C-vitamin gör att kroppen lättare tar upp fosfor.
Så nu får jag ta mig i kragen och försöka peta i mig mina kosttillskott varje dag.
Och att kunna gå… Det är underbart! Svårt bara att få till längre sträckor än 12-13 km. Det är lite för kort. Nu när jag äntligen kan gå lite igen.
Vi hade tur och fick den finaste hjortköttfärs – hjort är det godaste Boy vet.
Blandade i ägg, riven morot, rismjöl och lite vatten.
In i ugnen i 200 grader.
Sen ska det skäras i rutor, svalna och sedan frysas. Sen kan vi ta fram bitarna som gotti-gott-godis att tugga på.
Man kan förstås använda nötfärs också! Eller blandfärs.
Det här är det godaste hundarna vet! Och nyttigt tugg!
Först 3 timmars promme.
Sen 1.5 timmes klickerkurs.
Sen på väg hem blev Lisa inkallad på eftersök. Tyvärr redde hon inte ut det – lera och regn – men hon jobbade och jobbade länge.
Nu är Lisa trött.
Efter Caminon – igen.
Vad finns kvar efter 1 månad hemma?
Känslan av ro i kroppen.
Medvetandet om att lycka och glädje inte består av och i att stressa. I att äga saker. Nya saker. Fler saker. Bättre saker.
Däremot att lycka finns inom dig själv. I dina egna känslor och upplevelser. När du kan njuta av en kopp gott kaffe. God och kanske helt anspråkslös mat. Gott vin. En varm bostad. En säng att sova i. En stol att sitta på. En tvättmaskin som kan tvätta. Torra kläder och skor. M a o när kroppen får vad den behöver och mår bra. Goa varma kärleksfulla människor att samverka med när du behöver. Ensamhet. Naturen att andas frisk luft i och se det vackra runt dig. Ro.
När du kan vara i det tillståndet trots oro och stress runt dig. Då är du hemma!
Det har Caminon gett mig.
Ibland hittar hundarna själva lösningar på problem. Pärlan lägger sig så att hennes ögon döljs för Lisa. Då blir inte Lisa hotad. Lisa har ett avslappnat, vänligt uttryck.
På det sättet kan båda ligga hos matte. Samtidigt.
Det snöade till i går. Snön ligger kvar.
Jag hade tänkt åka och tvätta bilen idag på morgonen för den ska besiktigas. Nu går det inte. Då fryser allt.
Som tur är har jag just skickat efter nya ice-bugs eftersom dom gamla inte hade dubbar kvar. Det är smidigt, bara man vet vilket sort och storlek man ska ha. Dagen efter ligger dom på utlämningsstället och dessutom 500 kr billigare än i affären. Bensin och parkering ska ju egentligen läggas till priset. Plus bilkostnader. Så ja – det är enklare att handla på nätet. Och billigare.
De fysiska butikerna för en allt mer tynande tillvaro. Men kanske vi inte behöver alla? Trots allt. Behövs 5 leksaksaffärer? Eller 15 olika klädesbutiker? Inom ett litet område?
Det jag däremot saknar är ställen där man kan laga hushållsmaskiner. Idag är det så krångligt att det är lättare att köpa nytt. Ibland billigare också. Men som sagt – ett ställe där man kan lämna in och laga saker vore fiffigt! Och miljövänligt.
Det pågår ett litet drama mellan Lisa och Pärlan. Båda vill vara närmast mig, rent fysiskt. Dom är inte så goda vänner att dom kan ligga nära varandra. Den som först hoppar upp till mig ”vinner” över den andra.
Den andra blir då olycklig. Vandrar runt. Runt. ”Det finns ingenstans att sova!” Det finns massor av ställen, huset är fullt. Men det räknas inte! Det är bara platsen närmast matte som räknas.
