– är precis som vi mänskliga mammor. Det finns ingenting som gör dom så glada som när man säger, att dom är duktiga mammor och att dom har fina barn. När man tittar på deras barn och beundrar småttingarna blir hundmammor lika glada som vi mänskliga mammor.
Det gör ont i hjärtat en dag som i morgon när Mimi inte ska få ha sina barn kvar. Mimi älskar sina barn. Hon leker med dom, låter dom dia och ger dom upplägg. Hon sover ihop med sina små.
Sedan har barnen haft turen att få leka med och lära känna både 2 vavvor och storasyster Lisa. Barnen har haft roligt.
Det gör ont i mattes hjärta också att skicka barnen ut i livet.
Det är bara att hoppas att dom blir väl omhändertagna, att deras ägare kommer att tycka om dom små och behandla dom bra och med lugn! Inte vara nervösa och stressa dom små. Utan vara lika bra ”hund-föräldrar” som Mimi varit.
….jagade dom runt i trädgård och hus i X antal timmar, så där i trans som bara valpar kan bli – när dom tuggar på allt och det går inte att lugna ner dom….
Sen åkte vi till veterinären. Gallskrik och upprörda känslor hela vägen in! Fortsätta upprörda känslor hos vetten – hem och kuta runt ännu mer. Först med mamma, sen med Lisa och Olle.
NU har dom somnat…
Matte ska passa på och gå ut med dom andra nu när dom små äntligen sover…
OCH ja – alla klarade besiktningen och är nu chippade och vaccinerade och klara att åka i morgon!
Det började med att banken skickade små varningsmeddelanden att mitt Bank-ID skulle gå ut. En tidig morgon – idag t ex har Mayas valpar fört ett himla liv från kl 03 – tänkte jag att jag fixar detta innan det är för sent.
Loggade in på banken. Tryckte på knappen Skaffa Nytt Bank-ID. Fick som svar att det inte gick, jag hade för många ID. Okay….hur många hade jag… Två. Raderade det ena. Gick fortfarande inte att skaffa nytt. Hade jag raderat fel? Tryckte på radera igen – och poff! Hade jag raderat båda två.
Lugn bara lugn. Du har ju dosan! Men vad? Dosan skrek locked. Gick inte att använda.
Vad gör man utan Bank-ID? Fundera på det ni! Utan ID – vad kan ni göra? Svar: Ingenting!
Visade sig att man måste besöka bankkontor för att få hjälp.
Min banks kontor har gått från att vara stort och flådigt till ett pyttelitet krypin. Dom har väl inte råd med mer efter alla förskingringar som cheferna ägnat sig åt.
Bara 3 personer i taget släpptes in i lokalerna. Alla gav ett klart nervöst intryck. Man fick stå 2 meter från kassan och mellan mig och den bankanställde fanns plexiglas. Först surade människan och sa att nåt ID kunde inte hon ge mig. Självklart inte! Hade jag dosan med mig? Människan var klart misstänksam och tonen var inte trevlig. Ja tänk för att jag hade det! Tur för mig, vad hade hänt annars? Ingen ny dosa?
TVÅ personal glodde på min dosa och muttrade där bakom plexiglaset. Visade sig att den var pensionerad.
Nu fick jag en ny och stor dosa som FOTAR. Jösses. Jag kunde logga in och skaffa mig nytt ID.
Jag har haft min bank hela mitt liv. Jag är trogen på det sättet och hatar att byta. Nu känner jag mig ilsk. Behandlar ni mej som en lägre stående kan jag byta! Se upp! Jag vill bli vänligt bemött när jag kommer för att få hjälp för ni ska veta att jag inte kommer till er om jag inte behöver! Jag förstår att ni är rädd för corona men herregud – ni kan för den sakens skull visa lite trevlighet och ett leende kan vara på din plats!
Ny bankdosa – fin
Det är väldigt olika hur man handskas med coronan. Det finns affärer med handsprit vid ingången. Och det finns affärer med ingenting. ICA t ex sätter möjligen upp streck så kunderna inte står för tätt. Men säger ingenting om kunderna inte ser det.
Blogg om det som händer på kennel Sutamuroku. Mycket bilder, många berättelser om stora och små händelser i en shibaflock. Välkommen in!
