…har vi varit ända upp till Hälsingland på begravning. Innan begravningen gick jag och hundarna en tur.
Riktig skog. Jag längtar “hem”.
månadsarkiv: juni 2020
Morgon
Numera går jag upp kl 04 och går en tidig morgonpromenad när det fortfarande är svalt. Sedan hem och äta frukost!
3 timmars promme
Sen parkerar vi för en fika.
Efter det åker vi hem. Sedan får hundarna kalvköttben att äta. Matte får jordgubbar.
OCH sen…. Är alla nöjda och tar en tupplur! 🙂
Min flock hälsar!
Helg
På Sutamuroku ägnar vi oss åt långa långa promenader, äter, badar hundar som fäller och behöver det, klipper klor (vissa under gälla gallskrik fastän dom är vuxna), försöker städa lite f a det behövs, tittar på TV, lyssnar på Storytel….och vilar….
En sak är säker, Caminon lärde mig 2 saker – sova fast folk snarkar och vandra fast det är varmt. Dubbla strumpor och vandringsskor och så går vi.
Slö dag?
Vet ni inte vad ni ska göra idag, är lite trötta?
Lyssna då på Greta Thunberg i Sommar i P1! Vilken makalös tjej! Makalös!
….samt titta på Mia Skäringer’s No More Fucks To Give – finns på Netflix. Mycket värd att titta på! Goda skratt och fina insikter följer med på köpet, t o m för en inbiten feminist som mig.
Glad Midsommar!
Flyttat
I går flyttade alla valparna plus Maya.
Det har gått bra för alla valparna, dom äter, sover, går ut för att kissa och bajsa och är glada.
Tack alla bästa valpköpare för att ni tar bra hand om valparna!
Mina egna hundar är också glada. I dag åkte vi till Kuro i Åtvidaberg och tog en promenad. Det var så trevligt!
Sedan hem och äta frukost och själv kan jag vila och slappna av. Och sova….
Sista dagen!
Maya är nybadad och “utvisad” – vilket hon ogillar skarpt. Maya har stulit och ätit upp ca 1 kg ost. Jag HOPPAS att hon inte lät valparna äta också med risk för diarré precis när dom ska flytta… 🙁
I morgon flyttar också Maya hem till husse och matte. Det ser hon fram emot!
Mina egna hundar längtar också. Äntligen mer av matte och längre promenader!
Dubbelmordet
…i Linköping.
Jag hade barn som rörde sig i Linköping och häst i stall i närheten, där både jag och dottern ofta var, ibland ensamma.
Dubbelmordet var otäckt och i 16 år har jag funderat – varför? Vem? Vad hände? Ska han göra om det? Ska mina barn bli utsatta då?
– men tryggheten och lugnet här i byn var liksom grunden för att livet kunde och skulle fortsätta som vanligt.
Så var det här han bodde! Alldeles nära. Inte otroligt att vi mötts. Kanske många gånger. Hjärtat stannar i kroppen. Så lite man vet. Om vad som finns runt en.
Tycker så synd om pojken. Undrar fortfarande vad som hände och varför. Men en sådan lättnad att det får bli ett avslut och kommer finnas en förklaring…
Mina varmaste tankar till allas familjer, både de avlidna och till mördarens. Alla måste må dåligt.