– det kunde komma en liten ängel eller snickarkunnig person och berätta för mig hur jag gör för att bygga ett litet isolerat hus till mina fåglar…? Jag kan spika, men HUR? Och vad ska jag köpa för grejer? Hur gör jag enklast….?

På Caminon sade vi alltid – caminon ger dig det du behöver. Gäller det utanför Caminon också…? Var finns du, kunniga människa…? Kanske om jag tar mått och åket över till Byggmax och frågar…? Men hur får jag hem grejerna…? HJÄLP!

– har fått ett annorlunda liv efter att jag blev helt ledig. Skillnaden är att jag är hemma och rör mig hela dagarna så att hundarna inte längre får sina helt avslappnade sovtider. Det stör framför allt Dai som alltid måste vara med och hålla koll. När han blir alltför trött måste jag ibland stänga in honom i köket. Då kan han sova ordentligt. Vi har möjlighet att ta våra promenader när det är ljust ute och när solen skiner. Dai och Boy älskar att vara ute i trädgården, timme efter timme. Boy ligger i solen. Dai leker med sina bollar och engagerar grannen när hon är ute i att kasta boll åt honom.

Hur ser dagarna ut och vad gör man när man är ledig jämt?

Ja det är inte alltid så lätt som man kan tro. Tråkiga uppgifter som hushållsarbete finns det
ju alltid.

Det bästa är att slippa jäkta upp på morgonen, få ta det lungt med frukosten. Att ha möjlighet att göra roliga saker som att rida. Det sämsta är tråkiga saker som man inte gör – fast man har tid – just för att det är tråkigt. Som att plocka upp plommonen i trädgården. Plus att det gör ont i kroppen både här och där.

Det är en omställning som tar tid. Jag är ju van vid att jobba mycket hemifrån eftersom jag gjort det de sista 4 åren. Men – jag har träffat människor varje dag på jobbet. Det är lite tomt att inte göra det längre. Lätt att gå ner sig lite och bli slö. Tröttheten efter ett långt arbetsliv med mycket stress och högt mentalt tryck tar ut sin rätt.

Tycker ni att jag klagar? Jag vet inte. Om jag gör det. Det är ändå skönt att ha hundarna eftersom det håller en igång, samtidigt som det hindrar. För att vara gammal tant är jag ovanligt frisk, och det tillskriver jag just hundarna. Flera timmar av frisk luft varje dag och alltid rörelse. Det har nog gjort sitt goda.

Hur det blir med resten får vi se. Varje frisk dag är en god dag.

-släpps restriktionerna. Ungefär samtidigt i tid som jag läser att Astras vaccin över tid snabbt minskat i effekt. Det betyder att jag, som fick just Astra, knappt har något skydd alls längre. Jag är dessutom 67 år och har en astma som varit urjobbig sista året.

Jag kommer fortsätta hålla avstånd och handla på tider när det inte är så mycket folk i butikerna. Fast numera är det mycket folk även dagar som måndag förmiddag när det förut var ganska tomt. Men det kanske blir skillnad nu när många återgår till sina arbetsplatser.

Dessutom lär det väl bli ännu svårare att ta sig från Linköping till Sturefors runt 16-18 med långa köer. En rutt som normalt tar ca 15 minuter kan ta 45.

Men som sagt. Nu är jag pensionär och kan undvika sånt. För det mesta.

Söndag idag.

Söndagar är lite tråkiga. Det är människor överallt, både i samhället och i skogen.

Vi tar det lite lugnt idag. Tikarna är lite trötta efter löpet. Boy är lite seg också. Dai är pigg förstås. Olle också.

Fortfarande håller jag Mimi och Lisa ifrån hanarna. Pärlan visade hela tandraden mot Dai i morse. Han var oförskämd och ville rida på henne. Han är ju tonåring och har inte mycket vett. Konstigt nog bet hon honom inte, men 12 år gammal så börjar väl hon bli lite gammal och mesig. Alltid snäll mot människor men vid behov bitsk mot oförskämda hundar har hon varit som ung.

Jag lyssnar på ljudbok, tittar på min favoritserie Dr Pol på TV och funderar på vart middagspromenaden ska gå. I skogen har vi jägarna. Efter gångvägar hordvis med promenerare som vägrar flytta sig ert enda steg. Och på alla grusvägar har vi hundägare och cyklister.

Vi tar det nog lite lungt idag och inväntar lugnare tider.

Läser att det fötts vargvalpar i Östergötland – SÅ glädjande!! Trots att man sköt tiken förra året och lämnade en hanvarg ensam att föda upp de dåvarande valparna. Så fruktansvärt att jag inte ens kan tänka på det.

Diskussionerna runt vargars vara och inte vara är för mig helt chockartad. Att vargar ska skjutas och försvinna för att jägare ska kunna jaga med drivande hund alternativt ha jaktprov för drivande hund är för mig helt vansinnigt. Trots att jag är uppväxt i Hälsinglands skogar med en intensivt jagande pappa och trots att min allra första egna hund var en beagel av jaktstam.

Jakthundar skadas och dödas oftare av bil och tåg än av varg. Där jag bor släpper jag inte lös några hundar i skogen som lämnar mina fötter – d v s verkligen inga shibor – av rädsla för att hundarna ska hinna ikapp vildsvin och bli skadade eller dödade av dessa. Jag skulle mycket hellre möta en varg än ett vildsvin i skogen.

Så – håll era hundar i koppel och sluta jaga med drivande hund i vargrevir. Vargar finns ju liksom inte överallt… Anpassning, tack!

Och om ni vill ha en bra bok att läsa/lyssna på, rekommenderar jag “Löpa varg” av Kerstin Ekman.