Först promenad med alla hundarna. Sedan en cykeltur på 7 km med Mimi och Lisa. På vägen hem passerade vi Bondbönans odlingar och passade på att köpa allt från tomater till grönkål och rödbetor.

Medan hundarna varvade ner lade jag in gurka och kokade en fantastiskt god vegetarisk borsjtj.

Så fick hundarna en sen frukost och jag en härlig lunch på soppa och hembakat bröd.

Nu vilar vi alla, så belåtna!

Jag grunnade lite på vilken rubrik som jag skulle sätta men kom inte fram till någon bra.

Allt känns tveksamt just nu. Resultatet av valet sitter i magen och oroar.

Jag är vida mer orolig över valresultatet än vad jag är över drivmedelspriser, el och matpriser. Över det senare kan jag anpassa mig, lyckligt lottad som jag är över att inte vara ensamstående förälder eller tvungen att använda bilen till jobbet varje dag.

Jag lever ett anpassat och ganska tråkigt liv. Maten jag äter är superbillig och jag handlar säsongbetonat. Det betyder att just nu äter jag t ex mycket rotfrukter. Värmen inomhus är inte på. Elen i övrigt används sparsamt. Varmvatten ransoneras. Bilen används så lite som möjligt.

Jag är född på 50-talet i Hälsinglands skogar och mina föräldrar hade inte mycket pengar. Vi fick lära oss att hushålla med det som fanns. Sedan dess har det gått upp och ner med det goda livet – när jag blev ensamstående förälder innebar det att vi levde som på tunnaste is. Jag minns paniken som uppstod när det på vårarna skulle vara 20 kronor hit eller dit till förskola/skola för diverse utflykter. Eller höstarna när båda barnen behövde nya vinterkläder. Usch ja. Jo det blev bättre efterhand och sista 10 åren ska jag inte klaga. Inte nu heller. Jag svälter inte och jag har kläder att sätta på mig.

Det finns fattiga människor i vårt land, inte minst ensamstående mammor. All min sympati till er!!! Det finns även en hel del familjer och föräldrar med pengar – jag upptäckte häromdan att dom här elgrejerna som ungar kör runt och leker med, förlägger och som stjäls, kostar uppåt 5000 kr. Kan man köpa leksaker för 5000 ska man inte klaga. Det ska man verkligen inte.

Det här med fördelningspolitik är inte modernt längre. Sympatin för medmänniskor och deras liv och umbäranden finns inte heller. Inte så där utpräglat och till vardags. Mörkret har brett ut sig. Vi måste samlas. Vi måste hjälpas åt. Vi måste sträcka ut en hand.

Pay forward. Ingen dum ide. Finna det någon i din närhet som behöver lite extra? Ett erbjudande? Om något hen behöver? Eller bara en kopp kaffe….? Sätt igång! Vi måste hjälpas åt att sprida det goda, det ljusa. Egentligen är vi i Sverige världsbäst på det. Vi har bara – i alla fall delvis – glömt bort det. Just nu.

Vi måste värna om det varma, goda, förstående. Om vår demokrati och det som ÄR svenskt. Vår empati för andra.

Jag hörde ingen partiledare prata om det. Det borde dom ha gjort när dom hade chansen. Påmint oss om vår svenska, fina, fantastiska förmåga till empati. För alla. Även för de från ”fel” land och med ”fel” hudfärg.

Pay forward. Du också.