Nu är hela flocken samlad. Vi har gått första långpromenaden tillsammans. Alla är nöjda, t o m katten. Livet är som vanligt igen.

Det märks att alla djuren varit väl omhändertagna under tiden jag varit borta. Alla är i fysiskt och psykiskt väldigt bra skick.

Den ende som tyckte att det nya hemmet var bättre än det gamla var Boy – men när han väl kommit tillbaka hem var han glad över det… Hanhundar är lite mer enkelspåriga än tikar, förlåt att jag säger så…. Jag tror han också var den som var mest ledsen efter att jag åkt ifrån honom – han t o m ylade. Nu är han så nöjd och leker och visar hur belåten han är på alla sätt.

Pärlan var på riktigt dåligt humör dagen jag hämtade henne – hon hade gett sin son Zinan spö och tyckte han var en skitstövel. Hon var t o m arg dagen efter – men nu har hon lugnat ner sig. Det är lite oro bland tikarna eftersom Mimi ska börja löpa när som helst och Pärlan just avslutat sitt löp. Hormoner utgör ofta en källa till dåligt humör, precis som hos oss människor. Därför håller jag tikarna lite isär och under kontroll ännu ett tag. Det är mest mellan Pärlan och Lisa som det kan bli bråk, och det är inte Lisas fel utan mormor Pärlan som tycker hon vill tjafsa om var i rangordningen hon och Lisa befinner sig i förhållande till varandra. Mimi är ranghögst. Vavvorna räknas inte.

Matte har fått bråka lite under promenaden och påminna alla om vilka regler som gäller. Men det är sånt som hör till. Det har gått ovanligt smidigt att få ihop flocken efter den långa frånvaron.