….har Rumis husse och matte varit hundvakt några timmar. Valparna har snarkat och sovit efteråt. Nu väckte jag dom för en kvällskiss. Och sen fick dom flytta upp för natten eftrsom det är svalare häruppe. Nu hör jag hur dom morrar och leker.

Hoppas dom tänker sova inatt nu! 😄

Mimis ben är nästan bra nu ikväll. Aningen svullet fortfarande men torrt och fint och ingen infektion. Vad bättre är – det verkar inte vara några hard feelings mellan flickorna. Jag skulle gissa att det är Maru som har ramlat omkring på tjejerna – Mimi blir fruktansvärt irriterad på detta. Han fattar helt enkelt inte vem han kliver på för han kan inte både titta på nåt och samtidigt hålla reda på sin kropp. Mimi kan ha fräst till och om Lara låg för nära kan hon ha missuppfattat och trott att det var riktat till henne.

Några av oss har varit och hälsat på min mamma. Pärlan skriker och skakar i hela kroppen och kan bara inte lugna ner sig när hon träffar min mamma. När Pärlan var lika gammal som Lisa är nu, 4 månader, försvann hon över ett dygn i skogen i minusgrader och snöstorm. Min mamma hjälpte till att hitta henne och det kan inte Pärlan glömma.

Jag tittar på Lisa och ryser. Jag minns hur förtvivlad Pärlans mamma Hana var. Hon trodde jag hade slarvat bort hennes barn med flit. Lilla Lisa – inte skulle hon klara sig i skogen en natt i minusgrader – och alla vilda djur! Men jag har aldrig märkt något negativt på Pärlan efteråt. Aldrig.