Då är Panda i upplösningstillstånd. Han har inte fått någon frukost. Matte ligger fortfarande i sängen.

Panda och Mimi sitter utanför grinden och tittar på mig, Pärlan och Boy som ligger och trynar i sängen.

Livet är orättvist. Panda och Mimi suckar.

Panda lappar till Mimi som tjuter – först för att det gör ont. Sen fortsätter hon att tjuta för att blidka den arga katten.

När det är lungt igen kliver jag upp. Går upp och tittar i kattens matskål. Det finns massor av mat kvar efter kvällsmaten. Efter att jag har tittat på den räknas den som ny och går att äta.

Jag ruskar på huvudet. Katter. Jag begriper mig inte på dom.