– är fortfarande varm, soligt och skönt. På dagarna. Vi tog en promenad i morse i ett urskogsområde. Lite dumt av mig men jag ville se om det fanns några trattkantareller. Det fanns det inte. Inte en enda såg jag. Det dumma bestod av att vi gick klänga över ett antal fallna träd, vilket inte var så nyttigt för Boy, så matte fick lyfta över honom och klänga över tjock trädstammar med 1 stycke motvillig hund i famnen.
Nåja. Att komma ut i naturen är alltid skönt, spelar ingen roll hur.
Ikväll öser regnet ner. Finns fortfarande knappt någon svamp, det har verkligen varit en snustorr sommar. Undrar om det hinner komma någon innan det blir kallt.
Den glada delen är att Boy träffade en veterinär som undersökte honom noggrant och hanterade honom på ett så trevligt och lugnt och respektfullt sätt att han kände fullt förtroende.
Boy hos veterinären
Här står han och funderar på om det skulle fungera att hoppa ut genom fönstret och rymma. Boy hatar veterinärer.
Han fick diagnosen partiell korsbandsskada. Mer Rimadyl och lagom med motion. Det känns bra!
Det ledssamma – otroligt ledsamma – är att Dai har flyttat. Det gör väldigt ont i mitt hjärta och i alla andras han känner här i Linköping. Han är älskad av många. Vi håller alla tummar och tår vi har för att han ska må bra och trivas i sitt nya hem. Time will tell. Fungerar det inte får han förstås flytta tillbaka hem igen. Fort som ögat.
Boy blev halt för några veckor sedan. På ett bakben. Han gav uttryck för rejäl smärtpåverkan och vi skyndade iväg till veterinären och fick smärtstillande. Dosen visade sig vara för låg så jag fick dubbla den. Då blev han bättre, men efter ytterligare 1 vecka var han fortfarande inte bra. Jag ringde annan veterinärmottagning för att få hjälp med ev röntgen. Det dröjde ett par veckor innan det fanns tid. Den tiden är i morgon.
När en shiba av Boys kaliber blir sjuk så visar den det genom att dra sig undan. Det är absolut
hjärtskärande. Boy låg i ett trångt och mörkt utrymme hela dagarna, där jag inte kunde få tag i honom. Han följde med ut för att kissa morgon och kväll och resterande tid rörde han sig inte. Han var dock hungrig, så jag passade på att gå ut och kissa honom i samband med måltider. Godis kom han inte fram för att ta. Han vägrade minsta promenad och hade ont.
När urhundar blir riktigt sjuka vill dom inte visa det. En sjuk hund i en flock riskerar att bli ihjälbiten och det vet shiban i sin själ. Ett grymt men samtidigt bra sätt att i naturen avsluta sjuka djurs lidande.
Under förra helgen blev dock Boy bättre lika snabbt som han blev dålig. Ibland avlastade han det dåliga benet, gick lite kortare steg, sänkte svansen några steg. Men i huvudsak verkade han må bra. Jag halverade den smärtstillande dosen och det gick fortfarande bra. Sedan 4-5 dagar tillbaka tog jag bort allt smärtstillande och det går fortfarande bra. Han har inte ont längre. Han kan gå sammanlagt 1 mil per dag utan att bli sämre. Längre än så har jag inte vågat belasta honom.
Vi har en tid hos veterinären i morgon och jag har funderat på att avboka. Men vi går nog dit ändå. En ohalt hund är en ohalt hund, men kanske vi kan ha en plan för om problemet återuppstår? Boy är 10 år och visst, krämpor kommer förr eller senare. Och nej, Boy har inte sträckt sig eller liknande, han är en ”mellow” hund som rör sig i sakta mak. Jag är fortfarande orolig över vad som var fel med honom. Troligen kan jag inte få någon förklaring heller. Vi får se.
Jag började med en kurs på Folkungauniversitetet, och började måla med akryl.
Jag målade 1 tavla jag var nöjd med, sedan slutade jag och gick en kurs i kreativt skrivande i stället.
En kompis berättade om en sommarkurs hos Michelle och Mgn art och jag bestämde mig för att prova. Nu köpte jag oljefärg i stället. Och BAM! omedelbar kärlek uppstod! Olja är verkligen min grej! Jag fortsätter att gå kurs hos Michelle.
Boy är ett fantastiskt motiv och så här kan det se ut när en tavla växer fram.
Vill du ha en målning av din shiba? Kontakta mig på mejlen, lena@sutamuroku.com så får vi se om jag kan hjälpa dig!
Det är svårt med veckodagarna när man inte har något speciellt att hänga upp det på.
I helgen är det val. Jag har redan förtidsröstat. Det var både enkelt och omöjligt att rösta i år. Valrörelsen har varit helt bedrövlig och totalt utan visioner för Sverige. Det enda man tjuter om är hårdare tag mot kriminella, lag och ordning. Plus att krisen runt el, drivmedel och mat har rört om i grytan.
Som gammal tant undrar jag stillsamt – vad trodde ni? Trodde ni verkligen att allt skulle bara fortsätta rakt upp? Att just du skulle få det bättre och bättre och att just rika länder skulle kunna fortsätta leva över jordens tillgångar…? Pilutta dej, säger jag då. Dags att kliva ner på jorden och göra anpassningar.
Detsamma om lag och ordning. Här skriker man om att regeringen ska göra olika saker när vi faktiskt måste börja i botten. Vad kan just du som förälder göra för att lära DITT barn lag och ordning, att skilja på ditt och mitt och att ditt agerande får konsekvenser? Är just DU beredd att ägna mer tid åt att vara tillsammans med ditt barn UTAN mobil, dator och sociala medier? Hur många av er läser godnattsaga för ert barn? Att ha barn handlar inte ett dugg om kvalitetstid utan om kvantitetstid.
Tillbaka till valet. Jag övergav tanken på att protestera genom att rösta blankt och bestämde mig för att taktikrösta. Det finns partier jag absolut inte vill ha i bestämmandeposition. Jag lade helt enkelt min röst på motsatta sidan.
Mina hundar blir allt äldre. Med ålderdomen kommer sjukdomar, på hundar precis som på oss gamlingar. Pärlan är 13 år nu i september. Boy har fyllt 10 år.
På bilden ingen gammal hund utan Dai. Dai är 2 år, ung och fylld av energi. Eftersom matte ramlade av en häst och bröt bäckenet på flera ställen i vintras har han haft en extrafamilj hos Robin på helgerna. Där har han fått vara ensamhund, fått leka och ha roligt. Plus långa promenader. Dai har njutit och inte velat åka hem. Robin har inte haft möjlighet ta över Dai så lite planlöst har jag hållit utkik efter ny familj till honpm. Han behöver mer än en halt och lytt gammal tant liksom.
Nästa vecka kommer en tidigare valpköpare vars hund har dött av sjukdom över och tittar på honom.
Nej, det är inte lätt. Inte lätt alls. Dai är en fantastisk hund och älskad både av mig och sin extrafamilj och alla andra han kommer i kontakt med. Men ibland får man faktiskt sätta sig själv åt sidan och en hund uppvuxen i flock brukar njuta av att bli ensamhund.
Vi får se hur det går. Jag får tänka på det när det är dags. D v s nästa vecka.
Huset där jag bor brister en hel del i isolering. På sommaren är det förstås väldigt varmt och redan nu är det kallt. Bara 16 grader i köket just nu. Det konstiga är att kylan stängs inne nu även på dagarna när det är varmt och på sommaren när man vill ha lite kyla stängs minsann ingen värme ute. Då kokar hela huset.
Jag googlar på luftvärmepumpar och plockar fram varenda en av värmeljusstakar jag någonsin har ägt. Och stoppar ljus i ljusstakar.
Ställer ut i alla rum. Rum jag använder. Kanske kan man slå upp ett litet enmanstält i vardagsrummet, typ….??
Tur jag köpte en rejäl tröja i ull på Skänninge marken!
– som om det är dags att väcka liv i bloggen Sutamuroku shiba igen! Även om en del förändringar kommer att göras.
Mitt liv har ändrats och traskar vidare. Det viktigaste för er är att få veta att det inte kommer att födas fler shibavalpar här i huset. Jag har gjort mitt.
Jag har dessutom gått ut ur SKK med motiveringen hur SKK tagit ställning i vargfrågan, d v s att vargar inte har rätt att finnas i någon högre grad. Orsak är, om jag förstått det rätt, att hundorganisationernas rätt att värna om jakt och provtillfällen är viktigare än våra vargar.
Jag håller inte med. Så jag gick ur, och kan alltså inte längre registrera valpar eller ställa ut min hund eller, för den delen, låta SKK tjäna mer pengar på mig.
Det var med en del separationsångest jag anmälde mitt utträde, det ska erkännas. Jag är snart 70 år och när jag var för liten för att vara medlem så var min pappa det. Och så fort jag var stor nog, även jag. Alltså i en hel livstid.
Men nu är det nog och frihetens timme är slagen. Inte längre någon oro för hittepåanmälningar mot mig som SKK raskt tar tag i och utreder i årslånga utredningar. Ingen risk för uteslutning av den enkla anledningen att jag säger min mening om något, alltså utnyttjar min yttrandefrihet som att exempelvis protestera mot att det i svenska domarkompendiet står att röda shibor ska föredras framför svarta. Jo ni. Man får ju absolut inte kritisera SKK, eller dess ledamöter, på något sätt.
Det är med andningssvårigheter och hjärtklappning som jag skriver ovanstående. Det finns säkert något sätt att komma åt mig och mina hundar som jag inte har tänkt på, bara för att jag skrivit detta.
Nu ska jag ta en kaffe till och försöka lugna ner mig.
Tenno
Muntrar upp er med en oljemålning av Tenno, som står och torkar för att skickas till matte Helene.
