Alla inlägg av Lena Sonefors

Promme

Äntligen kan vi börja gå igen!

MSM, Berocca och silvervatten. Det hjälper mot smärtan i foten. Jodå – jag provar att inte ta detta och smärtan ökar igen. Börjar ta det och efter 2-3 dagar gör det mindre ont igen. Berocca i sig hjälper inte. Någonstans mellan MSM och silver ligger sanningen. Jag vet att C-vitamin gör att kroppen lättare tar upp fosfor.

Så nu får jag ta mig i kragen och försöka peta i mig mina kosttillskott varje dag.

Och att kunna gå… Det är underbart! Svårt bara att få till längre sträckor än 12-13 km. Det är lite för kort. Nu när jag äntligen kan gå lite igen.

Köttfärskaka

Vi hade tur och fick den finaste hjortköttfärs – hjort är det godaste Boy vet.

Blandade i ägg, riven morot, rismjöl och lite vatten.

In i ugnen i 200 grader.

Sen ska det skäras i rutor, svalna och sedan frysas. Sen kan vi ta fram bitarna som gotti-gott-godis att tugga på.

Man kan förstås använda nötfärs också! Eller blandfärs.

Det här är det godaste hundarna vet! Och nyttigt tugg!

Efter Caminon

Efter Caminon – igen.

Vad finns kvar efter 1 månad hemma?

Känslan av ro i kroppen.

Medvetandet om att lycka och glädje inte består av och i att stressa. I att äga saker. Nya saker. Fler saker. Bättre saker.

Däremot att lycka finns inom dig själv. I dina egna känslor och upplevelser. När du kan njuta av en kopp gott kaffe. God och kanske helt anspråkslös mat. Gott vin. En varm bostad. En säng att sova i. En stol att sitta på. En tvättmaskin som kan tvätta. Torra kläder och skor. M a o när kroppen får vad den behöver och mår bra. Goa varma kärleksfulla människor att samverka med när du behöver. Ensamhet. Naturen att andas frisk luft i och se det vackra runt dig. Ro.

När du kan vara i det tillståndet trots oro och stress runt dig. Då är du hemma!

Det har Caminon gett mig.

Idag är det iskallt.

Det snöade till i går. Snön ligger kvar.

Jag hade tänkt åka och tvätta bilen idag på morgonen för den ska besiktigas. Nu går det inte. Då fryser allt.

Som tur är har jag just skickat efter nya ice-bugs eftersom dom gamla inte hade dubbar kvar. Det är smidigt, bara man vet vilket sort och storlek man ska ha. Dagen efter ligger dom på utlämningsstället och dessutom 500 kr billigare än i affären. Bensin och parkering ska ju egentligen läggas till priset. Plus bilkostnader. Så ja – det är enklare att handla på nätet. Och billigare.

De fysiska butikerna för en allt mer tynande tillvaro. Men kanske vi inte behöver alla? Trots allt. Behövs 5 leksaksaffärer? Eller 15 olika klädesbutiker? Inom ett litet område?

Det jag däremot saknar är ställen där man kan laga hushållsmaskiner. Idag är det så krångligt att det är lättare att köpa nytt. Ibland billigare också. Men som sagt – ett ställe där man kan lämna in och laga saker vore fiffigt! Och miljövänligt.

Mina finaste flickor

Det pågår ett litet drama mellan Lisa och Pärlan. Båda vill vara närmast mig, rent fysiskt. Dom är inte så goda vänner att dom kan ligga nära varandra. Den som först hoppar upp till mig “vinner” över den andra.

Den andra blir då olycklig. Vandrar runt. Runt. “Det finns ingenstans att sova!” Det finns massor av ställen, huset är fullt. Men det räknas inte! Det är bara platsen närmast matte som räknas.

Efter Caminon

Människor går Caminon av lika många skäl som det finns människor. Inga skäl är rätt. Inga fel. Alla gör sin egen Camino.

Under min väg på Caminon mötte jag många många människor. Många många olika skäl till att gå. Människor från många olika kontinenter. Människor från många olika länder. Vad gjorde alla på Caminon? Det förvånade mig många gånger. Varför gick man inte därhemma? Nåja, det gjorde inte jag heller, men det är inte så långt mellan Sverige och Spanien.

Människor som gick kort. En hel del som liksom jag gick långt.

Behovet av att gå och gå har uppstått hos mig. Inte av att gå fort – för att få slut på det – utan av att gå metodiskt och långsamt. Samtidigt som jag på ett helt nytt sätt “suger in” naturen runt mig. Vilar i den. Under tystnad.

Lugnet har lägrat sig i min själ – hur länge det nu varar. Går det att upprätthålla när livsstressen ökar? Nåja. Jag har botemedlet! Att gå ut och gå. Göra livet enkelt. Äta. Sova. Gå. Så mycket mer behövs inte. Någon att prata med ibland. Människors liv att ibland och vid behov gå in och ut ur.

Jag förbokade bara första och sista natten. Resten ville jag gå hur långt eller hur kort jag ville, varje dag. Stanna där jag kände att jag ville stanna. Det går att göra så under lågsäsong i oktober. Under högsäsong måste det vara omöjligt, då måste man nog förboka.

Det fanns konstigt nog inte så mycket mat att äta i Spanien. Inte om man är vegetarian. Inte annars heller skulle jag tro. SÅ MYCKET bröd! Vitt bröd förstås. Bröd bröd bröd! Det finns inte många supermercados och många har bara enkel mat – läsk, öl, godis, bakverk och – förstås – bröd. Lite mejerivaror. Vad ÄTER vanligt folk?

Jag drack allt vatten. Blev inte sjuk av det.

Fick inte bed-bugs. Såg inga löss. Det fanns kuddar på alla albuergen. Nästan alla hade filtar. På några ställen fick man papperslakan. Kostnaden för en säng var oftast 10 E. På några ställen 5 eller 7. Ibland var det enormt stora och öppna sovsalar. Ibland mindre rum med färre sängar.

För en pilgrimsmiddag betalade man 10 E, och då bestod den av för-, huvud- och efter-rätt. Kvaliteten på maten varierade enormt. När man köpte en säng blev det många sura miner om man inte samtidigt köpte middag, så min gissning är att man tjänar pengar på just maten. Man kunde ibland även köpa frukost – då ofta kaffe av varierande kvalitet – ibland pulverkaffe – och rostat – självklart vitt – bröd. Pålägget var ofta marmelad. Kostnad ca 4 E. Jag köpte oftast frukost på cafeer/barer. Dom öppnade tidigt. Kostade oftast runt 5 E. Gott kaffe. Bröd med ost. Färskpressad apelsinjuice.

Det fanns ibland tvättmaskin och ibland torktumlare på albuergen. Kostnad för att låna tvättmaskin ofta ca 5-7 E och för att låna torktumlare ca 5 E. Oftast tvättade man för hand. Förbjudet att tvätta inomhus i varmt vatten. Man fick tvätta utomhus i kallt vatten. Hänga kläderna utomhus för att torka. Gällde alltså att solen sken och att man inte kom för sent till sin sovplats, då hann det inte torka. Gällde också att ha lätt-torkade kläder. Inklusive underkläder – och strumpor! Strumpor och trosor var det värsta i min packning att få torra. Efter några dagar tvättade jag oftast bara innerstrumporna och torkade bara till ytterstrumporna i ull. Tills dom blev tvungna att tvättas efter några dagar. På sänggavlarna hängde mycket kläder på tork.

När jag tröttnade på albuergen sov jag på Hostal eller hotell. Kostade oftast runt 30-35 E. Hotell är dyrare än Hostal.

Många säger att dom efter ett tag åter börjar planera för att gå ut och vandra igen. Så är det inte för mig. Kanske om jag inte hade hundar och inte ont i foten? Det är möjligt! Jag tänker också att möjligheterna för att vandra är lika stora på hemmaplan. Jag har gjort min Camino. Jag vet hur det känns att ge sig ut i mörkret och inte veta vart man ska. Hur långt man ska gå. Vart man ska sova. Om det finns mat eller inte. Magiska soluppgångar. Otroligt vackra vyer. Smärtsamt långa och händelselösa vägar. Gå och gå i sitt eget sällskap. Många gick liksom jag ensamma. Ingen som såg ut att behöva hjälp lämnades ensam. “You ok?” var en vanligt förekommande fråga. Många går ut tidigt på morgonen och vid 6.00 – 6.30 var jag ofta ute och började. Då var det mörkt och jag hade stor nytta av min pannlampa. Tog inga långa raster och slutade ofta gå runt 16-17. De flesta ligger redan vid 20. Livet blir enkelt – äta, sova, gå och ha/få torra kläder.

Jag kanske återkommer om fler tankar om Caminon. Det är mycket som ska hamna på plats i hjärtat.

Kvällspromenad

Vi går eftermiddagspromenaden och njuter.

Min onda fot har lagt lite hinder i vägen. Jag saknar att få gå långa långa promenader. Långa. Att få gå och gå och gå. Det är så lugnande. Nu går jag ändå, fast kortare, och njuter av naturen.

Tänker på de magiska soluppgångarna på Caminon.