I morgon kommer Katashi och Zinan som ska bo hos mig i 2 veckor.
Katashi är kullbror till Pärlan. Zinan är son till henne.
Det är lite speciellt att ”mina” bebisar kommer hit och bor ett tag igen. Pärlan bodde hos Katashi och Zinan när jag var bortrest i oktober. Löpte och gjorde livet allmänt glatt för pojkarna. Suck!
Mimi ligger på mina Caminoskor! Jag använder dom ofta. Hyfsat täta mot regn och stora – jag kan ha 2 lager sockar och dom är ändå stora.
Men ikväll blev det ingen riktig långpromme. Vi var bara ute i 1 timme. Det är regnigt och tråkigt väder. I stället får hundarna rejäla lamm-ben att tugga på. Det blir dom glada av!
Ibland hittar hundarna själva lösningar på problem. Pärlan lägger sig så att hennes ögon döljs för Lisa. Då blir inte Lisa hotad. Lisa har ett avslappnat, vänligt uttryck.
På det sättet kan båda ligga hos matte. Samtidigt.
Det pågår ett litet drama mellan Lisa och Pärlan. Båda vill vara närmast mig, rent fysiskt. Dom är inte så goda vänner att dom kan ligga nära varandra. Den som först hoppar upp till mig ”vinner” över den andra.
Den andra blir då olycklig. Vandrar runt. Runt. ”Det finns ingenstans att sova!” Det finns massor av ställen, huset är fullt. Men det räknas inte! Det är bara platsen närmast matte som räknas.
Nu är hela flocken samlad. Vi har gått första långpromenaden tillsammans. Alla är nöjda, t o m katten. Livet är som vanligt igen.
Det märks att alla djuren varit väl omhändertagna under tiden jag varit borta. Alla är i fysiskt och psykiskt väldigt bra skick.
Den ende som tyckte att det nya hemmet var bättre än det gamla var Boy – men när han väl kommit tillbaka hem var han glad över det… Hanhundar är lite mer enkelspåriga än tikar, förlåt att jag säger så…. Jag tror han också var den som var mest ledsen efter att jag åkt ifrån honom – han t o m ylade. Nu är han så nöjd och leker och visar hur belåten han är på alla sätt.
Pärlan var på riktigt dåligt humör dagen jag hämtade henne – hon hade gett sin son Zinan spö och tyckte han var en skitstövel. Hon var t o m arg dagen efter – men nu har hon lugnat ner sig. Det är lite oro bland tikarna eftersom Mimi ska börja löpa när som helst och Pärlan just avslutat sitt löp. Hormoner utgör ofta en källa till dåligt humör, precis som hos oss människor. Därför håller jag tikarna lite isär och under kontroll ännu ett tag. Det är mest mellan Pärlan och Lisa som det kan bli bråk, och det är inte Lisas fel utan mormor Pärlan som tycker hon vill tjafsa om var i rangordningen hon och Lisa befinner sig i förhållande till varandra. Mimi är ranghögst. Vavvorna räknas inte.
Matte har fått bråka lite under promenaden och påminna alla om vilka regler som gäller. Men det är sånt som hör till. Det har gått ovanligt smidigt att få ihop flocken efter den långa frånvaron.
Blogg om det som händer på kennel Sutamuroku. Mycket bilder, många berättelser om stora och små händelser i en shibaflock. Välkommen in!