Kategoriarkiv: Hund

Boy

För er som följt bloggen en tid kanske ni har undrat över hur det har gått med Boy och hans öra?

Behandlande veterinär rekommenderade ytterligare en behandling med spolning hos annan veterinär på annan mottagning.

Jag kunde inte förmå mig till det. Boy ville inte mer. Och jag ville inte ha nästa veterinär.

Gick och drog på att ringa och beställa tid. Veckorna ramlade iväg. Örat blev sämre några dagar och det rann ut en massa grofs. Då var jag på väg att ringa men hade så mycket på jobbet just då att jag inte hann. Sedan blev det bättre. Och nu upplever jag det som i dagsläget helt bra.

Jag tror mycket på kroppens egna förmåga att läka. En individ som får bra mat och är i psykisk balans ska kunna läka mycket själv.

Nu håller jag tummarna för att det fortsätter vara bra!

Boy har tappat all päls och ser förskräcklig ut. Vintern med alla mediciner och behandlingar har inte varit bra för honom.

Annars mår han bra, är glad och leker! Synd på pälsen, annars hade han fått ta ett varv i ringarna igen i sommar. Kanske ska titta över de norska utställningarna i vinter? Han behöver ju ta det där sista CACIB:et….

Morgontur

Matte snörde på sig joggingskorna och satte på Sommar i öronen. Joggade när det var musik och gick mellan låtarna. Både matte och hundar är ju otränade! Lisa och Pärlan skendräktiga och överviktiga och Boy i hysteri över ett fästingbett i ljumsken samt Mimi efter-valpar-seg.

När vi passerade häst-stället såg vi att arabstoet fått nytt föl!

En stund senare såg jag en hare framför oss på vägen – och ännu en stund senare dök den upp 1 m framför oss! Jag skrek till för att skrämma den. Mest rädd blev Darina! – den var bara 1 dm framför henne för hon går alltid först. Darina blev livrädd och satte av åt andra hållet! Men stannade direkt när jag ropade.

Innan vi kommer hem fick hundarna bada.

Skönt med en riktig långpromme på morgonen! Då blir det lungt sedan!

Stilla förvåning råder…

I Sturefors är det vanligen väldigt lungt.

På somrarna kan det dras hit lite löst folk plus att det har byggts ut ofantligt på senare år.

Jag går på cykelvägen när en stor blandrashund drar från sin ägare 100 meter bort. Han kommer med ett vrålande springandes i 100 knyck. Vilken hund ska han ge sig på?

Jag släpper alla mina koppel och ställer mig framför mina hundar och skriker och viftar med armarna i ett försök att få honom att sakta ner. Icke. Han sprang elegant förbi mig och rakt in i min flock.

Mina hundar omringade honom, ganska taggade. 1 hund på var sida gjorde honom spak. Han försökte mucka mot Boy men Boy struntade i det.

Nu kom en kille springandes och tog hunden och jag fick tag på mina koppel igen.

Men dröm om min förvåning – när 2 flickor i ca 18-årsåldern kom springande efter honom – ölburk i handen förstås – och skrek JÄVLA KÄRRING JÄVLA FITTHUNDAR DU SKA HÅLLA DINA JÄVLA HUNDAR I KOPPEL DOM ÄR INTE KLOKA DOM DÄR JÄVLA HUNDARNA.

Visst blir man förvånad? Det är då man får lust att genast ringa polisen och göra en anmälan.

Det finns så många superaggressiva unga flickor. Var kommer dom ifrån? Ofta har dom hund och konstigt nog är det alltid andras fel. Det som händer.

Hana

Hana importerade jag från Japan. Hon är mormors mor till valparna som just flyttade. Nu lever hon hos Caroline och Jan och Birgitta. Hon trivdes inte i flock.

Hana är en äldre flicka nu. Så vacker och speciell hund.

Åren går. Så fort.

Sorglig

– och ändå glad dag blev det i går.

Valparna flyttade, rapporterna var positiva från nya ägare. Matte grät och Mimi letade. Överallt där valparna brukar vara.

Inatt har hon sovit i min famn.

Nu njuter jag av att få sitta stilla och äta frukost. Titta här:

Hemgjord Kefir, jordgubbar täckta med nyslungad honung. Och kaffe förstås. En frukost för gudarna. Som jag kan äta när jag sitter ner! Det ni!