När jag var liten betydde min farmor och farfar oerhört mycket för mig. När jag var riktigt liten bodde jag t o m där.

Hos farmor och farfar fanns alltid katt. Kattmat fanns inte på den tiden  – jag minns när torrfodret Doggy kom för hundar, vilken hit det var för vår hund som äntligen slapp mögliga matrester! – men tillbaka till katterna. Tanken var att katter skulle försörja sig själva.  När farmor och farfar åt falukorv fick dock katten smaka – men inte korven utan korvskinnet…. Och när det serverades strömming fick katten kalasa på inälvorna. Jag  minns fortfarande hur glupskt katten kastade sig över korvskinnet.

Mina feta katter skulle inte tro sina ögon på den dieten. Mina katter har åsikter både om vilket torr och  blötfoder som går att äta.

Men farmor och farfars katter mådde bra och var friska. Honorna födde t o m upp ungar helt själva. Avmaskning och vaccinering förekom självklart inte heller.

Det var lite tag i den tidens katter! Det är först under senare år som jag har förstått vilka klena djur katter faktiskt är….