Det spöregnade på morgonen och jag blev sen igång. Satt och åt frukost på en bar och tittade på folk som gick förbi. Det kommer jag att sakna!

Började gå ut från Sarria med riktning mot Portomarin. Horder av pilgrimer gick runt mig – just det ja… Man kan gå från Sarria – Santiago och ändå få ut sin Compostela. Därför startar mängder av folk här.

Det märks så väl vilka som är nya. Dom skuttar omkring och är glada, alla pratar med varandra och orden är; Where’ya’from?
Just ja. Det var ju så det var första veckan.

Vi gamla pilgrimer har slutat med sånt. Säger vi alls något till varandra då är det; Where’ya’started? Saint Jean? Ah! When? How long you walking today?

Helt annat! Vi utbyter kort info så länge den andra håller samma hastighet, sen går vi vidare. To walk is the main reason.

Den här nybörjargruppen härjade på i 5 km. Sen var dom helt slut efter en uppförsbacke och klängde in på ett café. Där satt dom och flåsade.

Just det mina vänner – ingen uppförsbacke i Sarria kan mäta sig med backarna i Saint Jean! Tänk på det du när du tänker skaffa ett Compostela så lättvindigt!

Allt gick ändå rätt bra fram till efter Portomarin. Sen kom regnet. Och jag menar ösregn och kastvindar. Vatten i skorna inuti. Vatten på kroppen inifrån och ut.

Nu sitter jag på en liten pension på landet in the middle of no-where. Ägaren pratar enbart spanska. Det finns nåt ställe i närheten där man kan få mat om man förbeställer, så mycket förstår jag. Men mina skor har en sjö inuti och jag fryser så jag skakar. Jag kan inte gå nånstans… Suck! Ingen mat idag igen. Men mina fötter är glada att det bara blev 32 km idag. Alldeles för kort. Bara 2 gång-dagar kvar.

Sista natten har jag bokat i en pension 2 km utanför flygplatsen. Perfekt. Då kan jag gå in på morgonen i stället för att bråka med taxi.

🙏 Buen Camino!