Efter Caminon

Människor går Caminon av lika många skäl som det finns människor. Inga skäl är rätt. Inga fel. Alla gör sin egen Camino.

Under min väg på Caminon mötte jag många många människor. Många många olika skäl till att gå. Människor från många olika kontinenter. Människor från många olika länder. Vad gjorde alla på Caminon? Det förvånade mig många gånger. Varför gick man inte därhemma? Nåja, det gjorde inte jag heller, men det är inte så långt mellan Sverige och Spanien.

Människor som gick kort. En hel del som liksom jag gick långt.

Behovet av att gå och gå har uppstått hos mig. Inte av att gå fort – för att få slut på det – utan av att gå metodiskt och långsamt. Samtidigt som jag på ett helt nytt sätt “suger in” naturen runt mig. Vilar i den. Under tystnad.

Lugnet har lägrat sig i min själ – hur länge det nu varar. Går det att upprätthålla när livsstressen ökar? Nåja. Jag har botemedlet! Att gå ut och gå. Göra livet enkelt. Äta. Sova. Gå. Så mycket mer behövs inte. Någon att prata med ibland. Människors liv att ibland och vid behov gå in och ut ur.

Jag förbokade bara första och sista natten. Resten ville jag gå hur långt eller hur kort jag ville, varje dag. Stanna där jag kände att jag ville stanna. Det går att göra så under lågsäsong i oktober. Under högsäsong måste det vara omöjligt, då måste man nog förboka.

Det fanns konstigt nog inte så mycket mat att äta i Spanien. Inte om man är vegetarian. Inte annars heller skulle jag tro. SÅ MYCKET bröd! Vitt bröd förstås. Bröd bröd bröd! Det finns inte många supermercados och många har bara enkel mat – läsk, öl, godis, bakverk och – förstås – bröd. Lite mejerivaror. Vad ÄTER vanligt folk?

Jag drack allt vatten. Blev inte sjuk av det.

Fick inte bed-bugs. Såg inga löss. Det fanns kuddar på alla albuergen. Nästan alla hade filtar. På några ställen fick man papperslakan. Kostnaden för en säng var oftast 10 E. På några ställen 5 eller 7. Ibland var det enormt stora och öppna sovsalar. Ibland mindre rum med färre sängar.

För en pilgrimsmiddag betalade man 10 E, och då bestod den av för-, huvud- och efter-rätt. Kvaliteten på maten varierade enormt. När man köpte en säng blev det många sura miner om man inte samtidigt köpte middag, så min gissning är att man tjänar pengar på just maten. Man kunde ibland även köpa frukost – då ofta kaffe av varierande kvalitet – ibland pulverkaffe – och rostat – självklart vitt – bröd. Pålägget var ofta marmelad. Kostnad ca 4 E. Jag köpte oftast frukost på cafeer/barer. Dom öppnade tidigt. Kostade oftast runt 5 E. Gott kaffe. Bröd med ost. Färskpressad apelsinjuice.

Det fanns ibland tvättmaskin och ibland torktumlare på albuergen. Kostnad för att låna tvättmaskin ofta ca 5-7 E och för att låna torktumlare ca 5 E. Oftast tvättade man för hand. Förbjudet att tvätta inomhus i varmt vatten. Man fick tvätta utomhus i kallt vatten. Hänga kläderna utomhus för att torka. Gällde alltså att solen sken och att man inte kom för sent till sin sovplats, då hann det inte torka. Gällde också att ha lätt-torkade kläder. Inklusive underkläder – och strumpor! Strumpor och trosor var det värsta i min packning att få torra. Efter några dagar tvättade jag oftast bara innerstrumporna och torkade bara till ytterstrumporna i ull. Tills dom blev tvungna att tvättas efter några dagar. På sänggavlarna hängde mycket kläder på tork.

När jag tröttnade på albuergen sov jag på Hostal eller hotell. Kostade oftast runt 30-35 E. Hotell är dyrare än Hostal.

Många säger att dom efter ett tag åter börjar planera för att gå ut och vandra igen. Så är det inte för mig. Kanske om jag inte hade hundar och inte ont i foten? Det är möjligt! Jag tänker också att möjligheterna för att vandra är lika stora på hemmaplan. Jag har gjort min Camino. Jag vet hur det känns att ge sig ut i mörkret och inte veta vart man ska. Hur långt man ska gå. Vart man ska sova. Om det finns mat eller inte. Magiska soluppgångar. Otroligt vackra vyer. Smärtsamt långa och händelselösa vägar. Gå och gå i sitt eget sällskap. Många gick liksom jag ensamma. Ingen som såg ut att behöva hjälp lämnades ensam. “You ok?” var en vanligt förekommande fråga. Många går ut tidigt på morgonen och vid 6.00 – 6.30 var jag ofta ute och började. Då var det mörkt och jag hade stor nytta av min pannlampa. Tog inga långa raster och slutade ofta gå runt 16-17. De flesta ligger redan vid 20. Livet blir enkelt – äta, sova, gå och ha/få torra kläder.

Jag kanske återkommer om fler tankar om Caminon. Det är mycket som ska hamna på plats i hjärtat.

En reaktion på ”Efter Caminon”

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

ett × fem =

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.