Hana eller enligt stamtavlan SE UCH Homare No Kochou Go Takahirasou.

Först kom hon från Japan till Tyskland när hon var ca 6 mån. Sedan bodde hon ett halvår i Tyskland hos Jytte Röschke innan hon äntligen kunde komma hit till mig. Sin allra första morgon i Sturefors smet hon ut genom dörren när dottern skulle gå ut till skolbussen – var nära att sådär direkt bli överkörd av bussen. Hon var ju bajsnödig och då måste man springa långt innan man kan sätta sig!

Hana förstod inte hundspråk när hon kom, och hade ett så annorlunda sätt att bete sig mot andra hundar att hon efter några år inte ville gå i min flock längre. Mina vuxna hundar var riktigt dumma mot henne i början. När hon var färdig i aveln fick hon därför flytta hem till Birgitta, Caroline och Jan. Där bor hon fortfarande kvar och har det väldigt väldigt bra!

På bilden ser ni hennes klassiska särande på läpparna när hon mår bra! Det leendet är hennes signum!

Hana är mamma till många fina valpar, t ex Pärlan som bor härhemma och som själv börjar bli gammal tant. Sedan har jag också Pärlans dotter Mimi och Mimis dotter Lisa som snart ska ha valpar.

Hana har gett en fin och livskraftig tiklinje! Valpar som gillar arbete och som inte är peciellt lyckade som ”soffhundar”. Hana själv är en ”runner” – fortfarande trots att hon är gammal nu. Att springa är dessa hundars livsrum och högsta önskan i livet. Springa springa springa…

Hana är en mycket speciell dam. Hon har alltid pratat med små bokstäver som man måste lyssna noga för att höra. Men om man lyssnar på en sådan hund får man höra alla möjliga och helt fantastiska saker…