Sen var det dags att cykla!
Mimi och Lara hade inga svårigheter att inse grejen och tyckte det var fantastiskt kul – men såklart med 2 unghundar som aldrig sprungit bredvid en cykel förut får man ju passa lite – det är ju lätt att vilja kasta sig framför cykeln eller försöka bita i mattes fot på pedalen eller varför inte försöka fånga ekrarna som åker runt så där lustigt?
Men BAJSPROBLEMET orsakade största problemet – Mimi blev bajsnödig efter 100 meters cykling! Men nej nej nej – inte kan man bajsa fast man får gå ner i diket och snurra – snurra – ångra sig – snurra – leta nytt ställe – snurra – ångra sig….
Suck! Matte bestämde sig för att cykla vidare, för nu var definitivt korven intryckt. 30 minuters kraftig ansträngning var det….
Mimi började snabbt få hysteriska sammanbrott – varpå BOY kryper ur sitt halsband – och drar!! Vi är i kanten av samhället omgiven av stora vägar med mycket trafik trots en tidig morgon.