Han blev arg redan i går. Matte satte tratt på huvudet på honom. Igen.

Hanhundar är så känsliga. Fästingbett i ljumsken som det slickades på tills det blev en böld. Sen sprack bölden och det blev ett hål. Hålet drog direkt ihop sig till ett icke-existerande hål men i Boys ögon var det ett hål. Han är helt fylld av ångest över detta.

Slick slick tills han var illröd i hela ljumsken och huden fick inte läka. Ju rödare desto mer slickande tills han inte slutade vare sig dag eller natt och var hysterisk även när vi var ute och gick. Tyvärr kan vi inte motionera ordentligt nu i värmen och bryta ångesten på så sätt. Så det blev tratt. I går kväll.

Allt det röda har lagt sig över natten och han ser jättefin ut.

När jag ska titta är Boy arg som ett bi. Han hatar verkligen att känna sig hjälplös och jag vill helst inte ha tratt på honom för jag vet hur han känner.

Troligen börjar han slicka igen när jag tar av tratten. Kanske bäst han får ha den kvar över dagen…