Tidigt lördag morgon börjar Pärlan stampa på mig. Hon tjatar. Darrar lite. Magen tjuter högt och bullrar.

Kliver upp och Pärlan fortsatte att klaga. Hoppa på dörren. Tjuta.

Hon behövde gå ut nu nu nu!

Nu är vi hemma efter morgonpromenaden och jag konstaterar att Pärlan ljög. Bara hittade på. Det var inte alls så att hon behövde gå ut. Hon bara ville. Och drog en vals för matte. Om att hon behövde och det snabbt. I själva verket gick vi över en halvtimme innan hon kissade. Ännu längre innan hon bajsade. Och magen var bra. Även om det tjöt i den.