Pärlan fick tag i en liten liten mus. Förskräckt sprang den mellan hennes framben och framför mina ben med Pärlan efter sig.

Vi var ute på promenad i mörkret och alla hundarna satt fast i mitt midjebälte. Pärlan och Boy till höger. Mimi och Lara till vänster.

När man har haft shibor länge uppfattar hjärnan faror snabbare och skickar meddelande till musklerna snabbare än medvetandet hinner med att uppfatta vad som händer.

Pärlan och Lara är ju inte vänner. En levande mus är ett byte som Pärlan skulle kunna mörda för om hon tror att det finns konkurrens.

Och på min andra sida stod just Lara.

Innan jag hann tänka en tanke var Pärlan stoppad och Lara tillbakahållen.

En del vrål och en fot för att hålla Lara på sin sida. Ett blodigt hack över ögat på Lara.

Det viktigaste för mig var att det inte blev slagsmål. Jag vill kunna gå ut med hundarna ihop och att kunna ha tid hemma utan att tikarna stressar varandra även om dom inte kan gå ihop.

Lite bläng, båda tikarna osäkra och förvånade över vad som egentligen hänt. Men ingenting hade ju egentligen hänt så det var inte så mycket att hänga upp sig på.

Och lilla pytte-musen kom undan! Jag var nöjd med det också.