Arthur

Att Arthur gått bort har kanske inte undgått någon.

Strykarhunden som följde Mikael Lindnord och hans team på multisporttävling under ett VM i Ecuadors djungler. Arthur fick följa med hem till Örnsköldsvik efter en vända i karantän där han behandlades för svåra sjukdomar. Arthur hade inte överlevt länge till på egen hand.

Arthur fick en stor påverkan på både Mikael och hans familj och deras fortsatta liv, precis som Arthur själv fick ett helt annat liv än det i Ecuador – är du nyfiken så finns det böcker som berättar om det.

Efter 6 för en hund och hans familj lyckliga år gick nu Arthur bort. Arthur sörjs av en hel värld.

Hans historia beskriver också hur kärleken till ett djur som vi släpper in till oss och anpassar oss efter – påverkar och berikar oss.

Det är nog det som vi hunduppfödare hoppas på. Att den valp vi med kärlek skickar iväg till nya ägare ska få ett kärleksfullt hem där man ser och anpassar sin tillvaro till den nya familjemedlemmen. Och att både hund och människorna ska bli lyckliga över den ömsesidiga utvecklingen med varandra. Att människan tillåter det att hända. Och att hunden mår bra i det.

Annan dag jul

Vaknar 5.30 av att valparna rör på sig. Ingen skriker. Är uppe kl 5.45 och valparna hälsar överlyckliga. Bara 1 har kissat inne. Alla vill hälsa färdigt innan de springer ut och kissar.

Jag hinner precis skura köksgolvet innan valparna kommer springande in igen.

Gör i ordning valpmaten. Valparna är hungriga nu när Belle får mindre mat. Dom äter i perioder, små valpar har svårt att fylla magen på en gång och behöver tid.

Jag sätter på radion och gör i ordning en kopp latte med ett gäng kryddor – som ingefära, muskot, kanel, kryddpeppar. Så gott!

Valparna får springa ut en gång till. In och så är det dags för Belle att gå på promenad.

När vi kommer hem har valparna ätit upp all mat – bra! Dom har också lärt sig att öppna kompostgaller….

Efter Belle får även de andra hundarna gå ut i 2 omgångar.

Sen är det dags för alla att få frukost och matte tar en kaffe till.

Allt detta tar drygt 2 timmar. Då har valparna somnat och jag gör mig i ordning för en långpromenad med mina egna hundar. Väl hemma ska valparna ut igen och Belle få en egen långpromenad.

Valparna ska ha lunch och få vara ute och leka beroende på väder. Det är dags för koppelträning och träning i att åka bil.

Söndag morgon

Jag vaknar först ordentligt kl 6.30 – hjälp! Men Dai ligger lugnt så jag unnar mig en kopp kaffe och att få lyssna på första Lucia-sången på TV. Dai tycker det är konstigt och skäller på Luciorna.

Själv tittar jag vemodigt och minns allt spring i ottan med små barn och dagis där det skulle vara Luciafirande. Skulle telningarna vilja vara med? Vilket barn skulle vägra i år?

Nu undrar jag lite hur man gjort med Lucia och corona på dagis i år. Förlåt – förskolan.

Sen är det morgonrastningar. Eftersom jag är sen, väljer jag 3 korta. Det tar nästan 1 timme. Sen ut med dom små. Dom är duktiga och kissar.

In med alla och frukost till först dom små och sedan till alla.

Ut med dom små som behöver bajsa nu. Släpa in färskfoder och lägga 3 kg på upptining. Börja städa valprummet.

In ned alla igen. Klockan är nu 9. Städa färdigt valprummet. Ge fåglarna mat och stöna av allt frö på golvet. Måste sälja av både kanarier och bourkes-bebisar.

Jag ska ta en kopp till och sedan duscha och få av pyjamasen. Jodå, jag har så lång kappa att ingen fattar att det är min pyjamas som sticker ut därnere och även om dom gör det – so what…

Sen blir det långpromme för alla stora hundar. Efter det ska Belle ut på promenad. Och dom små förstås, men dom är inte ute så länge.

Sen kanske jag får lunch innan allt börjar om igen.

Så ni hör – sysselsättning saknas inte precis!

Den lille killen blir så trött att han somnar där han sitter
Flickorna tar extra frukost från mamma

Blogg om det som händer på kennel Sutamuroku. Mycket bilder, många berättelser om stora och små händelser i en shibaflock. Välkommen in!