7 min öv 12

Lisa och Darina på bilden. Vi har det lungt!! Lisa lyssnar lite och har undrat varför det låter konstigt ute men nu har hon bestämt sig för att inte bry sig. Det är ju hennes första nyårsafton. Dom andra är veteraner. Men man vet ju aldrig hur dom reagerar. Börjar en oroa sig hänger dom andra lätt på.

Så är snart den här nyårsaftonen också över. Otroligt att man som hundägare ska behöva oroa sig vartenda år. Förbjud eländet!

Det tycks ha varit stökigt både i Mjölby och Linköping – och förstås i övriga Sverige också. Ungdomar som skjuter raketer på och i hus bilar och på människor. Helt bedrövligt.

Vi åkte vid 11

– och kom hem efter 16.

4 timmars skogspromenad. Vi gick Östgötaleden mellan Bjärka Säby och Bestorp och hade trevligt sällskap av Teddy.

Sen hem och tugga på ben 1 timme och så ska vi gå ut 1 timme till. Sen blir det MYCKET kvällsmat. Och sen hoppas jag att gänget sover….

Först kom julen

– ja helt överraskande liksom och utan att man var förberedd.

Och nu kommer nyårsafton! Nästan lika överraskande och utan att man är förberedd…

Det känns lite svettigt! Hur ska man hinna med?

Nu ska julsakerna och adventsstakarna definitivt ut! Ut bara!

Och tulpanerna ska in. Det lider mot vår hörni!

2017 börjar ta slut

2017 har varit ett konstigt år. Stundtals ett riktigt skitår.

På hundfronten hände både bra och dåliga saker. Jag fick några kullar riktigt fina älsklingsvalpar – det var det bästa som hände. Lisa stannade kvar härhemma.

Darina blev rumsren – i a f till 90%.

Jag och Lisa har gått några kurser – vilket har varit kul. En enda utställning har jag varit på. Då var Mimi naken och lyckades förstås inte bra.

I övrigt har det varit bara tråkiga saker som hänt – som att Lara fick livmoderinflammation och flyttade. Plus en del annat som inte har funnits med på bloggen.

I övrigt bytte jag jobb och fick det hett om öronen av hård arbetsbelastning men fick också större möjlighet att sköta en del av jobbet hemifrån. Vilket har varit bra för hundarna.

Tycker 2017 har varit ett år utan så stor glädje även om det har lunkat på. Världen har blivit mer skrämmande. Terror har blivit vardagsmat i så stor utsträckning att man knappt höjer på ögonbrynen när bilar kraschar in i folk. Metoo drabbade världen och i synnerhet Sverige på ett sätt som är lite svårt att hänga med på. Kommer det att ändra förhållningssättet mot sexuella trakasserier och övergrepp? Har unga kvinnor förstått att det inte är deras fel och att dom får säga ifrån? Ja vi får väl se…. Inklusive att män inte har rätt att förgripa sig. Vi får väl se…

För 2018 önskar jag mer valpar – fler utställningar och andra tävlingar – att Boy blir helt frisk – att jag också får vara frisk. Att barnen fortsätter må bra och att jag får möjlighet träffa dom ibland trots långa avstånd. Att bilen och tvättmaskinen och andra pryttlar håller ett tag till.

Att den vegetariska trenden fortsätter öka. Att naturen får möjlighet till återhämtning.

Att kärlek och godhet tar överhanden över hat – i alla sammanhang. Att det startas en Metoo med kärlek som tema – ett #Lovetoo och att detta tar fart som en lavin och suddar ut alla nät-troll och andra som göder sig via det svarta här i världen.

Så inför nästa år – #Lovetoo mina vänner!

Nu slocknade hundarna

Robin åkte hem idag. Sonen är någon hundarna slåss om. Dom kan omöjligt slappna av när en så betydelsefull person är här. Darina lyckades vinna kampen om att få sitta i knä och försvarade sin plats allt vad hon kunde.

Lisa kunde förstås inte lämna över en så betydelsefull plats utan kamp. Inte Mimi heller.

Boy har också glatt sig över besöket.

Nu har alla hundarna tvärsomnat och ber inte ens om att få gå ut fastän det är dags för både mat och rastning.

Blogg om det som händer på kennel Sutamuroku. Mycket bilder, många berättelser om stora och små händelser i en shibaflock. Välkommen in!