Vissa hundar är mer speciella än andra. Dit hör Pärlan.
Inte alltid så lätt att ha att göra med under sitt allra första levnadsår eftersom hon hade en obändig energi.
Vi gick många olika kurser och använde oss av energin och hade roligt tillsammans. Hennes barn har haft energi också men inte alls i samma omfattning. Det har varit stor skillnad.
De flesta som har köpt shiba de sista 10 åren har inte haft så många ambitioner med sin hund. På sin höjd gått en valpkurs.
Just nu tycker jag att det har vänt lite granna. Titta på Akimo - som Pärlans helbror Katashi är pappa till - som matte gör precis allt med. Det är bra reklam.
Dagens träningsmetoder och roliga aktiviteter - som rally och nosework - passar shibor. Idag belönar man i stället för bestraffar i träningen. Det har aldrig fungerat att bestraffa shibor till inlärning. Då har dom vägrat.
Shiban är renlig och behändig i storleken. Den är sund, frisk och krävande bara när det kommer till att den behöver mycket motion för att trivas.
Jag fick min första shiba under början av 70-talet. Sedan har den stannat hos mig.
I huset bor just nu Pärlan med sin dotter Mimi och barnbarnet Lisa.
Vissa hundar är alldeles särskilt speciella. Jag svär att Pärlan kan allt. Hon kan titta genomträngande in i mina ögon och då vet jag att hon scannar av hur jag mår. Ibland vill hon förmedla sig när hon gör så - i helgen som var stirrade hon in i mina ögon och en bild av brorsan Katashi fladdrade förbi mina ögon. "Tänker du på Katashi?" frågade jag. Pärlan suckade och lade sig ner.
Vi måste åka och hälsa på Katashi. Jag lovar att ordna det, Pärlan.
