Lös hund

Vi går i skogen.  Chihuahuorna är lösa.  Shiborna i koppel. 

Då möter vi en lös hund. Samhällets mest aggressiva tik av stor storlek kommer farande som ett jehu. 

Hjärtat stannade i kroppen på mig!

Darina och Olle rymde sin väg och jag var livrädd tiken skulle kuta efter. 

Boy går alltid i flexi och här klev han fram och stoppade tiken. Stel och morrande fick han stopp på henne. Ni ska veta att Boy är min snällaste hund som går ihop med alla och aldrig säger ett ont ord till någon. Här förstod han att han måste gripa in och han höll tiken på plats ändå tills tikens ägare hunnit fram och ända fram tills att husse kopplat henne.  Fascinerat såg jag hur han släppte bevakningen och klev åt sidan så fort karbinhaken klickade och kopplet satt på. 

Olle vågade komma tillbaka men Darina var på väg hem och vi fick ta en annan väg för att locka henne med oss. Klokt att bli så rädd för den tiken är farlig. 

Usch det var obehagligt.  Tack Boy!

Hundmöten

Alla ni som bara har 1 hund  –  tänk på dom som har många och gå undan! Jag tror ibland att folk tror att 6 hundar är detsamma som 1 hund, men det är 6 olika hjärnor,  tycken och smak som ska hanteras vid hundmöten. Någon hatar svarta hundar, andra hatar golden. Några i flocken är sura på varandra och ett stressat hundmöte kan göra att flock-medlemmarna flyger ihop. 1 tik kan vara i höglöp. Någon annan dräktig.  Det påverkar övriga i flocken som hamnar i försvarsberedskap. 

Flytta på er och ge plats! Ni som totalt vägrar att ta ett enda steg åt sidan  –  för ni är många!  –  kan väl ändå ha er hund på motsatt sida av er mot hundflocken ni möter?

Tack!

Tidig lördag

I natt var det svårt att sova. Vaknade väldigt tidigt. Tidigt för mig är 3-ish.  Somnade sent. Vaknade flera gånger och hade svårt somna om.  Ingen bra natt alltså. 

Lisa och jag ska åka på spårprov.  Jag skulle vara lugnare om hon inte strulat lite på spåren på sistone.  Det är dessutom första starten i öppen klass. 

Nåja. I värsta fall nollar  vi. 

Men jag är ordentligt nervös. Hoppas Lisa är mer cool.

Håll tummarna är ni gulliga. 

Dante

Har ni också ont i magen över den försvunna pojken med Downs syndrom? Många ggr varje dag tittar jag på nätet och hoppas att han kommit hem igen. Än så länge har han inte det.

Jämförelsen är ju inte hållbar alls  –  men när Pärlan var 4 månader gammal försvann hon i skogen.  En dryg mil hemifrån. Det blev snöstorm och sedan uppåt 10 minus. Det tog 1.5 dygn innan hon hittades på helt annat ställe. Förutom min egen oro kommer jag aldrig att glömma mamma Hanas ångest.  Hon var helt ifrån sig, hon skrek och kunde inte lugnas förrän dottern var hemma igen.

Nu tänker jag på Dantes familj. Vilken obeskrivlig fasa. Måtte han hittas snart.

Blogg om det som händer på kennel Sutamuroku. Mycket bilder, många berättelser om stora och små händelser i en shibaflock. Välkommen in!