Att leva med en ursprunglig hund som shiba är speciellt!
Varje dag lär jag mig något nytt av mina hundar. Alla är individer med egna preferenser.
Boy och jag har haft diskussioner de sista dagarna. När jag var sjuk blev Boy orolig. Det ledde till att han började slicka på sin tass igen – den han skadade för ett tag sen. Så häromdagen åkte tratten på. Dessutom ska tassen smörjas och tvättas. 2 ggr/dagen. Boy är rädd om sin kropp och dessa behandlingar leder till förtroendekriser. Varje dag. Vid 1 tillfälle försökte jag smörja när han åt. Det brukar gå med andra hundar… Men inte med Boy. Nu har han svårt att äta. Och i morse kräktes han.
Nu har jag suttit på golvet och pratat länge och tyckt synd om honom. Han tycker synd om sig själv också.
Att “gå på” en hund som Boy lönar sig inte. Det kan jag göra med alla andra hundar härhemma. Boy har mycket i sig från de shibor jag lärde känna på 70-talet – de som inte tror världen om gott utan vaknar varje morgon och tänker “vilken skit ska hända mig idag då “. Minsta lilla elände så har deras förväntningar uppfyllts. “Det var väl det jag visste “.
Boy har en släng av det vilket man hela tiden får parera för. Livet måste hållas så gott som möjligt runt honom. Så lite elände som möjligt måste hända. Så – tratten måste av snart. Och ibland kan jag inte smörja tassen…. 😈
Jag var tonåring när Abba började – och dom var verkligen inte mina favoriter. Dom ansågs töntiga och som några att skratta åt. Ni vet – töntade omkring i dom där hemska kläderna…. Musiken var inte så värst pigg heller i tonåringars öron.
Över tid har dom blivit stora. Men i mina ögon ändå töntarna att fnittra åt… Nä Abba är inte på min favvo-lista…
Ungefär 1995-96 köpte jag min micro – en fin Whirlpool som har hållit i alla år!!
Micron kom till huset för att Kinnie, när hon blev gammal, fick “något” åt magen. Hon ville bara äta om maten var täckt med smält ost, alltså micrad. Därför kom micron.
Micron har hjälpt mej och barnen i hushållet i alla år sedan dess. Sista åren inte så välanvänd, men en hejare på att värma köttfärs till valpar trots att dörren liksom hängde lös….
Det var Funnys valpar från i år som var dom sista att använda den. Nu har den brunnit upp och fråga om huruvida en ny micro behövs tål att grunnas på… Den behövs ju numera bara för att värma köttfärs till valpar. Och ja, för att värma min lunch av och till, men det är ju inte så viktigt….
Det tog ett tag innan jag fattade att micron brann. Det var väldigt mycket rök. Och stora lågor.
Då gav jag upp. Tuffa dagar med nästan ingen sömn p gr a hosta.
Smaskade haloumiburgare – gott gott… med massa onyttigt smet på…
Dansade med Lara – för att hon ville – och plockade fram aktivitetsbrädorna och öppnade en flaska vin. Fast det bara är onsdag. Diskar och dammsuger i stället för lång lång promenad.
För er som undrar så var råttan som hon svalde frisk. Svälja smådjur som harungar och råttor i relativt otuggat skick är inget som påverkar en shiba negativt. Det tillför bara!
Så nu letar Lara intensivt under alla promenader efter mer mat. Och Mimi försöker ta av henne allt hon hittar. Som vanligt.
Än så länge går det bra emellan dem. Ibland står båda över ett ben härhemma och morrar vildsint. Hitintills är det Mimi som gått segrande ur striden och tagit alla ben och gått iväg.
Jag ser detta som kraftmätningar som faktiskt förhindrar riktiga bråk.
Mimi och Lara är ihopkopplade
Vi får se hur det går. I längden. Flickorna blir 2 år till senvåren/sommaren. Någon gång smäller det troligen.
Blogg om det som händer på kennel Sutamuroku. Mycket bilder, många berättelser om stora och små händelser i en shibaflock. Välkommen in!
