Min finaste Taizan. Ibland saknar jag honom så fruktansvärt. Som idag.
Pärlan är i höglöp och jag minns hans tålmodiga väntande de första åren jag hade honom. Han hade ju varit avelshane i både Japan och USA. Han var van vid att vänta.
De sista åren var han helt annorlunda och kunde göra mig helt galen när speciellt Pärlan var i höglöp. Då var det slut på den väntande attityden! Då ville han kräva sin rätt och bröt sig ut genom grindar. Eller helt sonika hoppade över. Gamla tokiga hund! 💟💟💟💟💟💟💟
Så här långt är tiken och lilla hanen de tuffaste och stora hanen lite mer försiktig. Kan ändra sig men en bra signal för mig som uppfödare vad jag har att arbeta med.
Lily är alltså kullsyskon till Suki i förra inlägget.
Lily är utan päls till skillnad från Suki som har päls. Ser ni skillnaden? Själv tycker man ofta att hunden ser ungefär likadant ut när den har tappat pälsen, men det gör den verkligen inte. Man ska aldrig ställa ut en hund som inte har päls…. Shibor utan päls är alltid ”fula”.