Ni som står i kö

Ni är några som står i kö för Zums och Funnys kullar.

Några av er har varit jättegulliga och hört av er och sagt, att ni fortfarande är intresserade. Tack så jättemycket! 💖

Jag har inte haft tid över att sitta och gå igenom mejlen – med önskemål om färg och kön och allt vad det är…. 🙂 och har också tänkt att jag vill se vad Funny får innan jag börjar “fördela” valparna. Ni som är öppna för både kön och färg ligger bra till eftersom alla ville ha tikar i år….

Funny får sina i nästa vecka.

Ni som inte hört av er och väntar på att jag ska höra av mig får alltså vänta lite till – men jag uppskattar ett mejl om att ni fortfarande är intresserade!

Det tycks ha varit ovanligt struligt för många uppfödare i år så därför är trycket högt på de valpar som finns.

130 gr

Vad betyder det?
Jo det är den vikt som valparna ökat på 3 dagar.

Normalt för en shiba. Ett riktmärke är att en valp ska ha fördubblat sin födelsevikt på 1 vecka. Shibor brukar ha en snabbare viktökning.

Dessa vägde runt 240 gr när dom föddes. Den största hanen väger idag 387, d v s valparna är på 3e dagen redan på god väg att ha nått viktmålet för 1 vecka.

Träffa övriga i flocken

Mimi och Lara bryr sig inte speciellt om att det kommit nya bebisar. Dom är fortfarande egocentriska tonåringar.

När valparna är 4 veckor får dom komma ner i köket och då kan övriga se dom genom galler.

När dom är 5 veckor kan dom få börja umgås med snälla hundar som Mimi och Boy.

Men det dröjer ända till 6 veckor innan dom kan börja läsa och förstå hundspråk. Då kan dom få träffa mindre snälla hundar som Lara som alltid leker polis med små valpar. Men det kan vara nyttigt det också om det sker under kontrollerade former.

Pärlan tycker alla valpar utom hennes egna är fula, korkade och borde befinna sig någon annan stans än i hennes eget hem. Så där råder kontaktförbud. Som ranghögsta tik är det bara hennes valpar som ska få finnas, så hon har helt rätt i det.

Mathias

Det kom ett tråkigt besked i natt.

Mathias har gått bort.

Mathias hade vår älskade Umais mamma Anzu och Umai växte upp hos Mathias. Jag kommer aldrig att glömma när jag hämtade Mathias på Linköpings station och ett rött litet valphuvud stack upp ur famnen på honom.

Många generationer senare har jag nu Umais släktingar i valplådan.

För Mathias betydde naturen och hundarna allt. De sista åren var han inte frisk. Nu är han borta.

Ta hand om er allihop. Livet är kort. Ta vara på det.

Blogg om det som händer på kennel Sutamuroku. Mycket bilder, många berättelser om stora och små händelser i en shibaflock. Välkommen in!